Ingen mat mer
Jag tänkte inte äta något på ungefär tre dagar. Idag, lördag och söndag = ingen mat för min del.
Äckligt fet
Hur svårt ska det vara att hålla sig till 200 kalorier per dag? Och ta en morgonpromenad och ta tag i kvällsträningen?
Jag är äckligt fet och jag vet inte hur länge jag står ut mer. Min pojkvän är fin, mina vänner är fina men mina föräldrar är fan grymt dumma mot mig och det är så himla jobbigt!
Jag sover länge men ändå är jag trött
Har jag en depression? Eller inte?
"För mycket sömn, hypersomni, orsakar trötthet och allmänt illamående. Man saknar kraft och blir på dåligt humör. Hjärnans klarhet och livlighet minskar. Man blir förslöad, eftersom man aldrig blir riktigt vaken. Således är dessa tecken nästan desamma som vid sömnlöshet.
Utåtriktade människor har mindre behov av sömn än inåtvända. För att ta reda på huruvida man sover för mycket eller för litet, kan det vara värt att notera, att sömnens längd varierar med vädret. Sömnens längd påverkas också kraftigt av händelser i ens liv, såväl ledsamma som lyckliga.
Om du behöver ta fler än en tupplur per dag, kan det vara bra om du konsulterar en läkare. Det kan vara symtom på depression eller andra sjukdomstillstånd. Om du känner dig trött under dagen kanske du skall fundera på om du skall ta en tupplur iställetför att dricka en massa kaffe."
Utåtriktade människor har mindre behov av sömn än inåtvända. För att ta reda på huruvida man sover för mycket eller för litet, kan det vara värt att notera, att sömnens längd varierar med vädret. Sömnens längd påverkas också kraftigt av händelser i ens liv, såväl ledsamma som lyckliga.
Om du behöver ta fler än en tupplur per dag, kan det vara bra om du konsulterar en läkare. Det kan vara symtom på depression eller andra sjukdomstillstånd. Om du känner dig trött under dagen kanske du skall fundera på om du skall ta en tupplur iställetför att dricka en massa kaffe."
Allt pekar på det.
Jag sover jättelänge om dagarna och ändå går jag runt och gäspar och längtar hem till mitt täcke. Dels för att jag känner mig fetast och äckligast av alla men också för att jag är trött.
Onsdagen idag
Jag åt som fan innan. Eller, pasta i någon sås och sen potatis och kött. Klunkade det med fettig mjölk och sen sprang jag till toaletten direkt och spydde upp allt. Spolade. Sprayade lite hårspray. Nu sitter jag här och har ångest. Känner mig fetare än fetast och vill inte göra ett skit mer idag. Vill bara lägga mig ner och dö. Det vill jag.
Kan jag skärpa mig eller? Hur svårt ska det vara att ta en lång morgonpromenad/joggingrunda och sen äta en liten måltid eller kanske två varje dag? Och sen ta en jogginrunda/powerwalk/promenad eller ett svettigt träningspass på kvällen?
Jag är nog sjukt deprimerad och ångestfylld, det är nog därför jag är så dålig på allt. Eller vad tror ni? Om någon fortfarande tittar in på denna bloggen, är lite dålig på att blogga..
Snejana är perfekt.
Lördag
Jag mår dåligt som in i helvete.
Har gråtit hur mycket som helst de senaste minuterna.
Kan jag inte få vingar? Snälla?
Jag. Orkar. Inte. Mer.
Inte en dag till!
Jag har hatar min äckligt feta kropp, jag har ångest och tvångstankar. Sen är jag ful också.
Är jag ensam om detta?
Today´s food
Frukost: Inget
Lunch (väldigt sen sådan): soppa, typ tre skedar youghurt och ett äpple (tror inte det var mer)
Kvällsmat: Youghurt och sesamkakor (kill me, dåligt jag vet)
Promenerade lite förut. Ska nog jogga snart.
Kalorier
Jag känner mig ärligt talat överviktig. Jag är tjock. Tjockis. Varför skärper jag mig inte för? Jag kan vara grymt duktig i några dagar för att därefter misslyckas totalt, eller tvärtom.
Nu jävlar ska jag bli smal! Seriöst. Men vad ska jag äta? Vad äter ni som väger 50- och hur tränar ni?
Puss på er gulliga läsare som orkar med mitt tjat varje dag.
Funderingar
Jag läste precis en kommentar:
"fattar inte att du försökte hoppa från 2 vån. du är galen. då förstår du väl hur dåligt du mår. du måsta snacka med någon innan du gör något värre, jag vet jag har varit där jag har gjort det mesta. min syster dog pgr av att hon aldrig berättade. och nu finns hon inte mer. och det kanske inte heller du gör om du fortsätter så här."
Jag vet om att jag mår dåligt. Jag funderar på att jag hade kunnat dö där på midsommarafton. Jag hoppade ju för fan från andra våningen. Minns knappt någonting, jag hade ju druckit. Jag vet dock att jag hoppade framför min älskade pojkvän. Men nu till mina funderingar, borde han inte prata med mig om detta efteråt? Borde han inte vara lite orolig? Jag vill inte att han ska oroa sig, men man tänker ju lite på det. Jag hade tagit upp det om han hade varit den som hoppat.
Istället sa han bara (lite på skoj) när jag frågade vad jag sa innan jag hoppade: "Jag dricker ju för att jag mår dåligt".
Borde man inte prata om det då? Han kanske inte tror att det är något allvarligt. Jag älskar honom från hela mitt hjärta men jag tänker inte ta upp det mer, inte, inte, inte. Jag vill inte att han ska tycka att jag är jobbig. Om han vill veta så frågar han väl.
Jag kanske ska festa i helgen, dricka. Fast jag borde inte dricka, jag var ju nära på att dö på midsommarafton när jag drack. Men vadå ska jag vara rädd för att jag ska ta mitt eget liv varje gång jag dricker? Ska jag sluta dricka?
Jag borde sluta dricka för kalorierna. Att dö vore bara sjukt skönt.
Mat
I helgen har jag ätit massa skit, men nu i veckan ska jag fan ta tag i mig.
Morgonpromenad på 60 min.
Frukost: Frukt eller kanske ägg.
Middag: Typ soppa.
Kvällsmat: Soppa i värsta fall.
Ingen gillar mig för att jag inte är smal. Måste bli smal.
Oro.
Jag känner en obeskrivlig oro, jag vet inte varför jag gör det. Vet någon av er det? Jag oroar mig för saker och ting hela tiden och mår så dåligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Ångesten tar över mig och det känns som att jag inte kan röra mig. Jag vet inte vad jag ska göra.
Efter fyllan på midsommar så känns det som att ingen gillar en mer. Men jag kanske inbillar mig? Det känns som att jag övertalar mig det för varje dag som går..
Det känns som att jag trillat ner i ett hål och inte har någon kraft att dra mig upp. Jag vill inte heller berätta för någon, jag känner mig redan så fruktansvärt jobbig. Fan, fan, fan.
Jag har världens underbaraste:
- Familj
- Vänner
- Pojkvän
Ändå tycker jag att livet är ett rent helvete. Ett rent jävla helvete.
Tårarna är nära.
Jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte med ångesten mer. Jag har kämpat i mer än två år och det blir bara värre.
Varför dog jag inte på midsommarafton för? Har fortfarande ont i min rygg och nacke. Jag vill lämna jorden.. Orkar inte vara ett äckligt fett problem för allt och alla. Jag orkar inte!!!
Vingar
Alltså, varför hoppade jag framför min älskade pojkvän igår? Jag är dum i huvudet. Kommer knappt ihåg det, bara att jag hoppade från den där dumma andra våningen. Jag har så himla ont i kroppen idag så det finns inte.. Undrar om jag kommer få slippa prata om det här nu.. Jag orkar inte berätta om mina ätstörningar och att jag hatar mitt liv. Jag orkar inte det.
Men seriöst, hur fan kunde jag vara så ego och HOPPA framför min egen pojkvän? En av de jag älskar mest på denna jord? Tänk om jag dött där?
Äckligt
Jag vaknade vid åtta imorse någongång, då jag bloggade... Gick upp och spydde hur många gånger som helst, pappa verkade fatta. Jag skäms. Jag är för fan inte femton år mer, seriöst. Kan jag inte lära mig dricka med måtta?
Har fortfarande ont i hela kroppen. Främst vänster sida, nacke och rygg typ.. Antar att det är från när jag hoppade från andra våningen? Vad tänkte jag med?
Jag hade kunnat vara död nu. Ganska skönt ändå.
Midsommarafton
Midsommarafton igår var trevligt till en början... Jag hade inte ätit någonting tidigare under dagen och så kom man till festen där det bjöds på lite mat och massa alkohol.. Det tog som fan och jag blev full som en gris. Nu mår jag skit.
Igår tror jag att jag försökte ta livet av mig, men jag vet inte. Jag lever. Men har tappat massa saker, fan. Hatar mig själv. Vill bara dö idag. Hoppas inte jag sa något om mina ätstörningar till människorna på festen igår..
Man bör väl inte ha ångest för att man var full egentligen? Alla var säkert fulla och upptagna med sin egen fylla. Jag hatar mig!
Förresten så har jag ont överallt på mina ben, tror jag trillade några gånger igår.. Kan jag inte lära mig säga stopp när jag är lagom full? Nej, för jag mår dåligt, då kan jag inte det. Eller?
Hur ska man göra för att ge sig själv vingar?
Failing is not an option
Soppa, ägg, frukt. Jag måste försöka stå emot allt annat.. Jag är redan så äckligt fet.
Ångest.
Jag har änsålänge bara ätit frukt idag. Funderar på att göra soppa, fast jag vet inte riktigt... ska nog ut och promenera och jogga snart..
Fast egentligen vill jag bara lägga mig i min säng och låta dagen försvinna. Jag har ångest och vill helst av allt svälja massa tabletter och bara dö... funderar starkt på att göra det just nu.
Jag har fortfarande tvångstankar, någon annan som har det? Varför har man det?
Cigg nu, dämpa ångesten lite.
Fettet sätter sig.
Jag har panik, det är svårt att förklara men tårarna rinner och jag känner mig tyngre än någonsin. Mina armar känns otroligt feta, det känns som att jag har tjugo dubbelhakor och att mina lår är enorma. Jag blir fetare och fetare. Jag har inte spytt än, vad är det med mig? Ska göra det när jag är klar här. Fan, borde gör det nu.
Jag kan inte förstå att jag åt massa skit. Det var liksom inte jag som tryckte in kalorierna i munnen, fyfan. De känns som att jag har två halvor som slåss mot varandra. Äter man minsta lilla onyttiga sak så blir resten av dagen skit. Så är det. Jag måste försöka komma på banan igen, äta så lite som möjligt och så nyttigt som möjligt.
Jag är som tjejen i spegeln, fet. Jag är inte ens smal på riktigt.
Ångest.
Jag hade skött mig bra flera dagar. Flera dagar med soppa och ägg. Tills jag åt lite bröd, sen gick det utför idag. Jag åt mer, och mer, och mer. Saker som jag tidigare stått emot. Börjar man äta något litet så tar man fan allt. Vill ni veta vad? Lite daimtårta och mycket cheesecake, soppa, skorpor med någon fet dillkräm på. Jag äcklas.
Nu ska jag spy.
Sju dagar med soppa
Jag ska äta soppa i sju dagar. I eftermiddags när jag öppnade kylskåpet så hittade jag en cheesecake. Jag tog ut den ur kylen, rev upp förpackningen, drog ut cheesecaken och luktade på den. Sen tänkte jag på att om jag skulle äta en bit så skulle det säkert bli en till och sen skulle jag ha världens ångest. Så jag la tillbaka den. Jag tog två cigg istället. Ibland röker jag mycket, ibland inget alls.... började med det just för att dämpa ångesten.
Nu ska jag göra i ordning soppa, men innan dess tänkte jag ta en promenad. Min mage skriker och det är faktiskt en ganska härlig känsla.
Hur mycket tror ni att man kan gå ner på en vecka om man äter soppa 2 ggr/dag? Eller är det för mycket?
Fett
Ja, fett är äckligt. Och det är så fruktansvärt jobbigt att varje gång jag har ätit något så känner jag det sätta sig på kroppen. Jag känner hur mina lår växer, hur jag blir tyngre och hur jag blir mer och mer äcklad av mig själv. Trots detta så står jag inte emot äckelkalorierna alltid, varför? Jag vet ju om att jag bara får ångest. Men det känns helt enkelt inte som att det är jag som äter när jag äter, det är någon annan som trycker i det där i munnen. Jag ska stå emot kalorierna.
