Fetto
Ni anar inte hur den känslan känns. Det är hemskt. När man ser sig i spegeln. När man ser sig på bild. Och det ända man tänker på är att man ska få bort de där äckliga kilona som gör att man ser sådär fruktansvärt äcklig och tjock ut. Jag verkligen hatar mig själv.
Jag ska återgå till mitt inte-äta-något-per-dag-projekt. Jag ska inte äta något söndag-tisdag! Vatten och typ apelsinjuice är det enda som jag får "käka". Till och med det är för mycket.
Suck. Nu får det vara nog. Smalhet I like.
30 timmar
Fram tills igår (den 18e) åt jag inget på 30 timmar. Det kändes grymt bra. Igår (18e) åt jag lite grann.. Imorgon blir en äta-inget-dag, likaså torsdag och fredag.
21 timmar
Jag klarade att hålla mig borta från mat igår! Det enda jag fick i mig var vatten, färspressad apelsinjuice och en halstablett (eller två). Det känns bra. Jag har äntligen visat att jag klarar av det! Det är nog det minsta jag "ätit" under en dag på länge. Om jag har klarat mig utan mat i snart 21 timmar så klarar jag säkert det dubbla. Och det dubbla. Och så vidare. Jag känner mig för en gångs skull på mycket länge glad. Det känns konstigt. Undrar hur länge den glädjen varar. Imorgon är det en äta-dag, även om ett salladsblad är alldeles för mycket så kanske jag borde ta något litet och äta? Eller så försöker jag nå 50 timmar utan mat. Hmm.
Är det värt alla tårar?
Den frågan ställer jag mig ibland. Är det värt att äta när det ända jag får efteråt är ångest och tårar? Tror inte det va. Har inte ätit något sedan jag vaknade idag. Känns bra. Jag ska inte äta något idag tror jag.. När man ger efter och äter något litet vill man bara ha mer, så jag ska inte äta något alls. Hoppas att jag vänjer mig efter ett tag. Om jag blir sugen på något får jag väl ta lite kaffe, eller det är jättedålgt? Jag tackar för vatten i alla fall. Jag ska träna idag också. Två gånger. Det känns bra. Jag älskar att stå emot hunger. Jag ska visa er alla att jag kan. Jag ska bli jäkligt snyggt smal!!!
Nu vet jag. Jag ska äta varannan dag från och med idag. Alltså får jag äta först imorgon. Just nu känns det som att jag kan klara det bra. Plus att jag ska träna varje dag.
Bye bye
Är typ inte alls hungrig. Har ingen matlust. Äcklas av mat. Och det känns bra. Jag vill inte äta. Jag får inte äta. Jag är så tjock, så... Nu ska jag fan bli smal. En gång för alla. Tro mig. Igår joggade jag på natten, det är väl ett tecken.
Rubrik?
Nu är jag sjukt arg. Eller arg vet jag inte om jag är. Men jag är trött på allt. Jag orkar inte låtsas mer. Jag orkar inte med att inte kunna stå emot maten (åt massa skit nyss). Jag orkar inte med denna jävla fasad! Jag vill seriöst bara åka till ett annat land helt ensam och bara va ifrån alla som tror att allt är bra! Fattar ni inte! Hur jäkla blind får man va under 8 månaders tid då allt varit SJUKT JÄVLA DÅLIGT?! Och under 2 år då det varit DÅLIGT?! JAG ORKAR INTE INTE INTE.
Vissa låtar framkallar halvbra känslor
Lyssnade precis på en låt. En låt som fick mig att tänka på denna vår. Våren 2007. Jag var väldigt duktig. Promenerade/joggade ungefär 60 minuter per dag. Ibland föll jag ihop i gråt under den turen. Tårar, tårar och åter tårar. Öppnade mig helt och hållet. Vilket var skönt. Sen fick fasaden åka på när jag kom hem igen. Fasaden om att jag är en glad och lycklig flicka som älskar livet. En flicka som inte alls har ångest över sin feta kropp. Inte alls. Jag undrar fan hur jag klarade mig igenom den tiden. Helt seriöst. Det är fan makalöst.
Tankeläsare? I wish.
Jag skäms när jag äter. När jag äter inför mina vänner. Familj. Och andra. Det är.. Pinsamt. Jag undrar vad ni tänker. Vad ni tänker när ni ser mig äta, fettot själv. Önskar jag vore tankeläsare när det gäller det.
För övrigt så har jag inte kommit igång med min träning än känns det som. Varför är inte morgonpromenad det första jag tänker på när jag vaknar? Varför beger jag mig inte iväg till gymmet minst en gång om dagen? Varför äter jag?
Varför ska det vara så svårt?! Jag vill bara bli smal. Smal och glad.
Off
Jag vill bara släppa taget om livet.
Borde ge gärnet i skolan, men det går bara inte. Inte just nu.
Å andra sidan är det bra att endast engagera sig i vad jag äter och hur jag tränar. Åtminstone mest på det. All energi på det.
När tårarna hälsar på är det jobbigt.
Då önskar man att man kunde klicka på en off-knapp.
Typ, byebye-earth knapp.
Att stå ut med min tjocka kropp.
Fettet.
I spegeln.
Varje dag.
Det är inte kul.
Inte heller lätt.
Varje dag är en kamp.
Ett krig.
