Behind the smile on my face

I 7 månader har jag kämpat

Kämpat för att orka med varje dag

Kännt tårarna rinna nerför kinderna

Känt ångesten komma krypandes

Känt hur jag velat ta steget över till andra sidan

Jag förstår inte hur jag har orkar kämpa

Kämpa så länge

Jag menar, 7 månader är jäkligt länge

Och speciellt när jag verkligen vet hur jag har haft det

Tårar

Skrik

Ångest

Panik

Självmordstankar

Inte trodde jag att jag skulle bli fast i ätstörningsträsket och dras ner sakta men säkert.

Jag

Jag som var den glada lilla tjejen

Tjejen som log

Hon som log äkta

Hon som skrattade

Hon som var lycklig

Hon som njöt av mat

Hon som inte alls hade ångest efter att ha ätit

Hon var jag

Nu är jag någon annan

Jag gillar inte det, samtidigt som jag gillar det. Låter knepigt.

Hade velat att en person på denna jord ska veta.

En.

Men det går inte.

Även fast jag vill berätta.

Så nej, det går inte.

Personen skulle aldrig förstå.

Personen skulle aldrig orka.

Personen kanske inte skulle vilja förstå.

Det är grymt jobbigt, men jag ska gå ner minst 10-15 kilo. Det ska jag. Jag måste.

Jag ska väga 50 kilo mina vänner. Och det snart.