Behind the smile on my face

Jag vet inte om jag ska "äta" likadant imorgon, eller äta gröt typ strax innan 18.00. Jag vet inte. Vi får se. Nu ska jag sova..

Förresten, om vågen inte ljuger har jag gått ner ca 2 kg (1.9 tror jag, men ändå)

Men innan det där eventuella målet så ska jag träna tills mina ben viker sig.

Idag har jag förresten sökt runt på nätet på ett ord. Ni vet, betydelsen är att man lämnar jorden. Men jag ska försöka stanna. Känns väl bättre när jag tränat.. Man kan ju åtminstone hoppas. Det jävla kaffet ska åtminstone bort, och ett eventuellt mål ska förbrännas lättare efter träningen... Varför blir jag inte pinnsmal direkt för? Jag ska klara av att stå emot mat från och med NU.

Även om vissa har kommenterat och sagt att det är bra att äta något litet till frukost etcetera, så kan jag inte äta något såhär under dagen. Jag har en äckelkänsla över mig själv som för tillfället är starkare än hungern.

Jag är tacksam för att ni skriver massa fina kommentarer, en tjej skrev hur många kalorier jag bör få i mig varje dag, men det känns helt orimligt att äta mer än 1000 kalorier! 300 känns för mycket redan..

Jag gillar vintern. Inte för att snön kommer eller så. Men det blir mörkt tidigare, vilket resulterar i att folk inte ser en lika tydligt. Det är skönt. Jag ogillar blickar mot mig starkt. Jag är ju så fruktansvärt äcklig och tjock. Justja, på det senaste kan jag inte äta inför andra, det går bara INTE, INTE, INTE. Jag kan nog inte beskriva känslan. Men det går inte. Man är rädd för vad folk ska tycka. Vad dem ska tänka när tjocka jag äter, liksom... Jaja.. Nu ska jag krypa ner under mitt täcke tror jag. Jag har varken krafter eller ork till att göra något idag, så jag stannade hemma.. Borde plugga, men som sagt så har jag varken kraft eller ork.

Jag var ju inte hungrig. Ändå gjorde jag mig en kaloririk macka. Jag vet ju om att min fälla är sena kvällar. Varför är jag vaken då? Det kan man nu undra. Just nu vill jag spy. Men det är inte så lämpligt när det är så tyst och stilla som det är vid denna tiden. Imorgon däremot blir en dag då jag ska försöka att inte äta något alls, samt träna morgon och kväll. Lagom straff till äckliga mig. Eller, egentligen inte. Jag borde träna tre pass och inte äta något fram tills söndag. Men fast att jag hade velat det så vet jag innerst inne att jag nog inte skulle klara det.

Förresten, igår spydde jag och tränade. Det var väl det minsta jag kunde göra efter min hetsätning.

Jag hatar mat. Mat gör mig bara ledsen och på dåligt humör, varför äter jag då? Jag måste sluta. Ett mål om dagen är mitt mål, med högst typ 300 kalorier.

Folk som hoppar på en för att jag har denna bloggen, som säger att man vill ha uppmärksamhet med mera, ni förstår ju inte! Den som är fast i mat-träsket förstår. Detta är ens enda sätt att få skriva av sig. Man vill inte att andra ska veta. Därför är en blogg bra, där man får respons från personer i samma sits, men som ändå kan ge en en objektiv mening (objektiv är väl rätt ord? aja ni fattar väl vad jag menar) Ord som "kämpa, ge inte upp!" med mera får mig dagligen att orka vara kvar. För ni ska fan veta att jag varje dag önskar att jag inte fanns på denna jord! Och hur jävla roligt tror ni det är att varje dag önska att man vore död? Inte alls kul ska jag säga. Och de tankarna har jag fått som resultat av mitt förhållande till mat. Jag är trött på att inte lyckas bli smal. Jag är trött på att kämpa. Men jag ska bli smal, om jag så ska behöva dö på kuppen.

Är det för mycket begärt?

Imorgon ska jag antingen inte äta något, eller gröt en gång vid 18 på kvällen.. Fast det känns för mycket att äta gröt en gång också faktiskt. Det känns alldeles för mycket. På senare tid tycker jag till och med att kaffe är mycket. Jag tyckte till och med att jag, när jag druckit två kaffe igår, hade fått i mig för mycket kalorier redan.

Jag vill åka till landet ovanför molnen. Ska jag åka dit? Eller ska jag kämpa? Life is a bitch.

Idag har jag varit jättenere. Typ 10 timmar av denna dag har jag haft tårar i ögonen och en innerlig vilja att lämna jorden. Men jag är kvar.

Men en sak är säker, jag står inte ut med att se mig själv längre. Är det kvällsmaten som gör att jag står kvar i detta hemska läge eller? Jag vill bli smal och vacker. Nu. Innan det är försent.

Men varför slutar jag inte äta efter 18.00? Varför slutar jag inte äta skitmat med socker och annat skit i? Varför går jag inte den där morgonpromenaden istället för att äta frukost? Varför tränar jag inte varje dag?

Jag har tappat motivationen och är bara allmänt depp över att jag inte tar tag i träningen och äter lite. Jag orkar knappt något. Har inga krafter.

Jag vill ju vara smal. Men träna och sluta ät då unge!

Ge mig motivation någon. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag hatar mig själv.