Bra eller dåligt?
Jag tänkte äta två sådana här varannan dag:
Och morötter varannan dag (två gånger om dagen):
Tycker att det låter mycket när jag skriver ner det såhär. Fan...
Perfektionism.
Håller ni inte med mig om att Nicole Richie har blivit så sjukt snygg sen hon gick ner i vikt?
Hon är helt perfekt den där tjejen.
Kan hon, så kan jag. Ellerhur? Men varför står jag inte alltid emot kalorierna?
Hejdå?
Jag tror ärligt talat att det blir bättre om jag säger adjö till jorden. Adjö till världen. Jag orkar inte vara här mer. Ingen förstår mig. Mina föräldrar klagar på mig konstant vilket är otroligt jobbigt, när mina vänner snackar om smalhet vill jag gå genom jorden, när jag ser mig på bilder vill jag spy. Jag kan inte låta någon röra vid mig. Jag äcklas av mig själv.
Jag tror jag ska spy nu och sen träna och träna ikväll igen. Jag måste verkligen det....
Ägg?
Jag vet inte vad jag ska äta för att bli perfekt.
Jag vet inte vad jag ska dricka för att bli perfekt.
Jag vet att jag mår dåligt av det jag ser när jag tittar i spegeln.
Jag vet att jag inte vill vara kvar på jorden mer.
Varför slutar jag inte äta eller varför äter jag inte en gång om dagen?
Det är lättare sagt än gjort. Eller så är jag bara kass.
En fråga, är det dåligt att äta ägg?
3 ägg till frukost, ingen lunch och 3 ägg till kvällsmat? Bra eller dåligt?
Att vilja ha vingar
Idag är en sådan dag då jag vill försvinna. Bara gå. Försvinna från jorden. Jag orkar inte med ångesten. Jag orkar inte med livet.
Att hoppa från en bro eller köra in i en lastbil? Att försöka bli glad? Hurdå?
Allt känns så sjukt hopplöst. Man vaknar på morgonen, tittar i spegeln och mår dåligt av att man ser ut som man gör. Att man inte har de perfekta benen och ett BMI under 15. Man försöker vara glad under dagen, men hatet mot mat gör att man knappt kan umgås med de man tycker om. Att känna sig fetare än fetast och bli chockad när någon säger att man är fin.
Jag vill dö. Varför får folk som vill leva dö och tvärtom?
Om något händer mig, take care! Puss och kram.
Mot 49 kilo.
Jag ska ju resa iväg om en och en halv månad. Vad ska jag äta för att känna mig fräschare än vad jag gör nu? Vad ska jag äta fram tills dess? Jag vill gå ner så många kilon som möjligt.
Ska jag äta:
Ett paket keso per dag plus träning?
Eller massa morötter varje dag plus träning?
Vad ska jag dricka? Coca cola zero, fanta free eller Ramlösa?
Jag vill bara bli smal.
Jag vill bara bli fin.
Jag vill bara känna mig vacker.
Jag vill bara älska mig själv.
Är det så mycket begärt? Försvinn äckliga kilon, försvinn.
49 kilo låter så perfekt.
Badsäsong?
Jag ska åka utomlands om lite mer än en månad. Sol, bad och värme tänker väl folk som inte hatar mat. Jag tänker på mitt fett, fett, fett i kombination med att man måste gå lättklädd. Inte alls kul. Jag vill väga högst 50 kilo när jag sätter mig på planet, och har jag bestämt mig för något så kämpar jag. Jag är envis, och det är väl bra nu när jag ska bli av med mina äckliga kilon. Jag ska bli smal och fin. Och lycklig. Jag vill le! Är det för mycket begärt? Jag vill älska mig själv.
Om jag hade varit smal och fin hade jag velat ha på mig denna bikinin.
Eller en fin baddräkt kanske.
Nu vill jag dock ha en strandklänning plus lite till på mig, gärna denna.
Jag tycker att det är jättejobbigt att sommaren snart är här. Jättejobbigt. Hemskt. Jag hatar att se mig själv, och att visa mig inför andra. Jag tänker inte ligga och sola på stranden i sommar. Inte, inte, inte. Men vad tusan ska man då göra i sommar? Gå omkring i långklänningar och sola där ingen annan solar? Fy vad jag hatar min kropp.
Att älska sig själv
Hur svårt ska det vara egentligen? Det är inte kul att vakna och känna att "vilken lång dag detta kommer bli" och kämpa sig genom dagen och stå emot mat. Eller, det är kul och underbart att stå emot mat. Men det är inte kul att kämpa sig genom varje dag. En måltid per dag är okej. Mer är inte alls okej.
Hur lång tid ska det ta att lära sig älska sig själv? Det är jobbigt att inte kunna jobba för att man hatar det man är, det är jobbigt att inte ha ork att plugga för att tankarna på allt sitt fett cirkulerar i huvudet. Det är jobbigt att leva.
Häromdagen fick jag panik och svalde typ fem eller sju efedrin. För att försvinna. Men det var på tok för lite efedrin om man vill lämna jorden, men jag fick panik. Sen skakade jag resten av dagen.
Jag är fånge i en fet och äcklig kropp.
Hur kan någon älska mig? Jag äcklas.
Mat är äckligt, att vara smal är vackert. Nothing tastes as good as thin feels.
Spegelbilden
Jag mår illa av att se mig själv i spegeln.
Jag äcklas.
Och jag är på jäkligt god väg att gå ner i vikt ska jag säga. Jag har viljan. 50 kilo, hej.
