Leave me alone
Jag önskar att jag hade haft en stuga. Då hade jag tagit mitt pick och pack och dratt dit för en månad. Helt ensam. Med keso, frukt och vatten. Och joggingskor. Alldeles ensam. Skönt.
Jag vill bara gömma mig under mitt duntäcke, en sisådär två veckor
Jag vill inte stiga upp ur sängen. Jag hatar känslan jag har. Känslan av att vara sådär fruktansvärt fet och äcklig. Jag hatar att jag har saker inplanerat idag. Jag vill bara gömma mig under mitt duntäcke en sisådär två veckor eller längre.
Varför åt jag så fruktansvärt bra under dagen igår och massa skit på kvällen?
Jag tänkte säga det gott folk att när skolan börjar i början av september måste jag fasen följa mina regler. Vad har ni för regler? Vad äter ni för att gå ner i vikt? Skriv gärna era tips. De gör mig glad.
Tack för den ångesten, liksom
Är det lönt av en kompis att slänga ur sig följande (efter att jag ätit ett sånt där minilitet paket med chips, ni vet de "rören..")
- Har du redan ätit upp dina? Skojar du? Det är ju jättemycket i dem, oj! .. (osv)
Nej, du gav inte alls mig ångest där.
Nej, du fick inte alls mig att känna mig äcklig.
Nej, du fick inte alls mig att tycka att jag är ännu fetare än vad jag redan är.
Nej, du fick inte mig att må dåigt.
Nej, du fick inte mig att vilja spy.
Nya regler, bra eller dåliga?
Solrosfrön var enligt en som kommenterade skit att äta.. Så det blir inte solrosfrön för min del mer. Inte heller bullar, men ibland tar bara handen en bulle och trycker in den i käften. Sen är ångesten där. Har tänkt på lite nya regler som jag bara måste följa om jag ska nå mitt mål. Ge gärna synpunkter på vad du tycker om reglerna, och om jag fått något helt om bakfoten som jag tror är nyttigt, men som inte är det. Och ge gärna egna tips på mat och träning.
Jag får äta:
- Nutrilett bars (jordnöttsmak är godast)
- Ett litet minikeso-paket
- Smoothie (hallon och vaniljyoughurt)
- Salladskesorullar (något jag kommit på.. men inte testat, bild och beskrivning kommer!)
- Frukt (endast äpplen och passionfrukt)
Ge gärna tips på mer nyttigheter!
Träning:
- Morgonpromenad á 30 minuter varje dag
- Gym varannan dag
- När jag inte går till gymet så ska jag antingen powerwalka en timme eller träna spinning/gympa etc.
- Sittups morgon och kväll 15*3
Ge gärna tips på andra bra träningsformer!
Verkar detta bra?
Varför går det inte neråt?
Varför går jag inte ner i vikt? Jag försöker äta lite och väldigt nyttigt.
Igår åt jag:
Frukost: Fil med solrosfrön + vindruvor
Lunch: Nutrilett bar
Kvällsmat: Nutrilett bar
Sen: 1 banan och 2 äpplen
Okej, sen åt jag en (eller två) bullar..
Vad ska jag göra? Någon som har tips? Kanske ska jag bara äta en gång om dagen en vecka till exempel för att komma igång? Alla tips är välkomna, både vad gäller mat och träning.
Får panik i denna kropp.
Vill bli smal, och det NU.
Feelings
Jag vet att ni inte orkar höra. Att du inte orkar höra. Höra hur jag mår. Orka med min negativitet. Men tacka vet jag för den där fasaden. Tack vare den kanske du orkar mer mig. Men orkar jag med livet? Orkar jag att dagligen fajtas med att hålla upp fasaden? Att le fastän jag gråter inombords? Att låtsas vara glad trots att jag är olyckligare än olyckligast? Att skratta fastän jag vill skrika? Det är inte lätt ska jag säga. Men jag måste. Vilket spel jag spelar. Jag låtsas att jag äter massa mat, medan jag försöker äta så lite som möjligt. Ibland hittar jag på att jag har ätit det och det, när det i själva verket är långt ifrån acceptabelt. Hur lätt tror ni detta är? Inte alls. Jag hoppas det blir bättre när jag går ner i vikt. Vafan rasar jag inte i vikt för?!
Jag skäms
Ja, det gör jag. Gissa varför? Jag har ätit idag. Mycket. Och onyttigt. Imorgon är dock en ny dag. Då jäklar blir det andra tag. Jag ska inte äta alls mycket.
Funderar på följande:
Frukost: A-fil med något på
Lunch: Ett halvt paket keso
Kvällsmat: Ett halvt paket keso
Och lite frukt emellanåt, kanske.
Har till och med ångest när jag ser morgondagens "matschema", det ser så... mycket ut.
Det är mycket.
Måste dra ner på det ännu mer.
Imorgon ska jag dessutom ta en morgonpromenad/joggingrunda. Det där ska ju bränna extra mycket. Och sånt gillas. Mycket. Kalorier är onda.
Måste stå emot.
Jag måste försöka finna den där glädjen som är bortom horisonten
Jag måste försöka finna glädjen. Glädjen som inte har besökt mig mer än 7 dagar sammanlagt de senaste 8 månaderna. Och oavsett om jag inte finner glädjen och lyckan, så måste jag låtsas göra det inför mina nära och kära. På den senaste tiden har ibland min fasad fallit ner, och jag har visat min deppiga sida. Men jag kan inte belasta dem mer med min deppighet. Dels för att de aldrig kommer förstå vilken situation jag befinner i, och för att jag inte pallar oroa andra. Om jag inte kan vara glad, så får jag helt enkelt låtsas att jag är det!
Jag vill ge upp, allt. Nu.
Jag känner mig som en överviktig kossa. Ingen överdrift för ett öre. Jag vill ge upp allt. Här och nu.
En titt i spegeln ger ångest.
Mat ger ångest.
Livet ger ångest.
Samtidigt älskar jag att plåga mig själv. Jag förtjänar inget annat. Förrän jag väger 49 kilo. Då hoppas jag leendet har hittat tillbaka.
Jag är depp. Går runt och tänker på min egen begravning, bölar, tänker på mina nära och kära. Typ. Suck för livet.
Suck för mat.
Jag hatar mat.
Hatar det.
Hunger är makt
Jag älskar att vara hungrig. När jag står emot det vill säga. Idag har jag ätit ganska lite igen. Är grymt glad för det. Skrev jag glad? Skrev JAG glad? Jag som varit när att trilla nerför det höga berget. På med änglavingarna.
Frukost: Inget
Lunch: Inget
Fika: Cashewbar (säkert sockrig och onyttig.. men ändå) och lite äppelchips, knapriga och goda. Nyttiga? Hoppas...
Kvällsmat: 2 makrillfiléer, torkade äpplen och vindruvor.
Och vatten. Plus någon kolsyrad, smaksatt dryck. Typ inga kalorier står det. Några, men inte många. Iofs lite ändå. Äh.. Promenaden tog väl kål på det. Hoppas jag.
Hoppas jag forsätter äta lite. Eller mindre. Hunger är makt. Jag älskar när magen skriker men när man inte ger efter.
49 kilo. Längtar.
Få kalorier, det är bra det
Åt ingen frukost eftersom jag vaknade så sent idag... Min lunch vid 13.00 bestod istället utav 1,5 makrillfilé och vindruvor.. Vindruvor är gottegottgott...
Vet ni vad jag åt till kvällsmat dårå?
Ett litet paket med keso.
Därefter åt jag 3 (tror jag det var) äpplen och lite vindruvor igen..
Det är en bra kvällsmat, tycker jag. Även om jag kunde skippat frukten.
Är jag duktig, eller är till och med detta för mycket?
Någon som kan svara på följande frågor?
- Är makrillfilé onyttigt eller nyttigt?
- Är vindruvor onyttigt eller nyttigt?
God natt kära läsare. Varför kommenterar ni inte så mycket? Kommentera gärna.. Det peppar.
A wish
Jag orkar inte mer.
Värst vad jag tjatar om det.
Men så är det.
På med leendet igen.
Liksom.
Allt för att hålla folk borta från mitt helvete.
Låta dem tro att allt är bra.
Inte låta dem oroa sig.
Jag orkar inte mer.
En önskan.
Jag vill åka.
Och sluta äta föralltid, förstås. Hade inte varit fel att väga 39.
Bara så ni vet
Om ni vill veta, så tänkte jag gå och göra av mig med maten jag nyss stoppade i mig. Har ångest, trots att det varken var hetsätning eller något onyttigt. Men det är ju trots allt mat. Så nu ska jag, för att vara exakt, spy.
Bara så ni vet, liksom.
Jag orkar ingenting numera
Jag är trött. Konstant. Jag orkar knappt kolla på TV. Än mindre ta en powerwalk, trots att jag verkligen behöver det. Hur kommer det sig att jag knappt orkar vara inne på datorn? Det enda jag orkar är att ligga under mitt täcke på min säng och bara vila. När jag var mindre ansåg jag det knepigt att man bara kunde ligga i sängen och vila. Jag rörde på mig hela tiden. Jag var ett litet energiknippe. Men nu. Jag har inte ens passerat 20-års gränsen.
Vad händer?
Jag orkar verkligen ingenting.
Det enda jag orkar.
Det är att umgås med mitt duntäcke.
Bara ligga och vila.
Konstant.
Dag ut och dag in.
Kalla mig tråkig.
Jag skiter i det.
Jag ser inget kul i något numera.
Jag orkar ingenting numera.
Depp.
I´ll visit you in heaven, okay?
I wanna be an angel
Du springer
Du svettas
Du känner hornen i ryggen
Fortsätter springa
Springer vidare
Benen viker sig
Du orkar inte mer
Du springer vidare
Ännu fortare
Och ännu fortare
Labyrinten känns oändlig
Du hoppas
Och springer vidare
Tillsist springer du in i väggen
Du orkar inte mer
Du ber om en sak
En enda sak
Din största önskan
Enda önskan
Tårarna rinner
Du faller ner på knä
Du skriker av gråt
Av olycka
Tårarna rinner ännu mer
Än en gång önskar du
Du skriker ut det
Högt
I wanna be an angel.
Dagens alldeles för stora matintag
Ja, då drar jag igång med dagens mat.
Lunch (vid 14.30): Makrillfilé (är det nyttigt?!), keso, 2 passionfrukter och vatten.
Sent mellanmål (vid 18.30): En banan och ett äpple
Kvällsmat strax därefter: Keso, 2 passionfrukter.
Sen slängde jag i mig 5(!) hela frallor.. Det är ju way too much.. Plus två äpplen strax därefter. Och massa vatten. Ännu senare blev det en bulle till, typ vetebulle. Panik.
Om jag tagit bort det sista, så hade det varit mer okej. Men ändå för mycket.
Just ja, jag tränade också. Det kändes bra.
Måste hålla mig till mycket träning och lite mat.
Mycket träning och lite mat.
Svar
Postat av: Lisa
Jag blir nästan lite irriterad. Antingen får du banta eller inte. Glass liksom? Vad sägs om att ta en frukt istället. Jag vill inte vara jobbig eller så, men ta dig i kragen och banta på riktigt eller skit i det helt och hållet!
Lycka till hur det än blir!
Postat av: joss
ja eller hur, tror nog inte den där taktiken kommer att fungera.. du måste nog bestämma dig om du ska bli någe smalare.. 15 kilo kommer bli tungt och kommer ta år om du fortsätter äta glass sådär, ta hand om dig kram!
För mycket
Jag vägde mig idag. 65 visade vågen. Ångest. 15 kilo ska bort.
Onödiga kalorier ger stor ångest
Jag slängde i mig glass förut.
Inte en.
Utan två.
Onödigt.
Nu har jag ångest.
Konstigt?
Nej, inte med tanke på hur jag ser ut.
En dag som denna orkar jag inte ens ge mig ut på en promenad.
Jag orkar inte göra något.
Bara sitta på mitt rum.
Bara ligga under täcket och tänka.
Tänka på den där perfekta kroppen som verkar vara så långt borta.
Varför äter jag?
Varför äter jag när jag mår som jag mår?
Varför äter jag när jag vill bli smal?
Jag får ta mig tusan sluta äta om jag ska nå mitt mål snart!
Sluta äta helt.
Det är nästan bud på det.
Jag orkar inte mer.
Ta mig över till den andra sidan. Snälla.
Jag vill inte vara kvar på jorden mer.
Jag vill inte.
Snälla, ge mig vingar.
Vad ska man göra när tårarna forsar nerför ens kinder?
Hur kunde denna förändring ske. Det kan man fråga sig.
Flickan som var så oskyldig.
Flickan som var så lycklig.
Flickan som log äkta.
Sen kom de där hemska tankarna till mig. Varför mig? Jag vill ta lite mediciner och slippa den här smärtan. Slippa vara olycklig. Slippa gråta och skrika i smyg. Slippa må dåligt. För varje dag som går, varje vecka, märker jag vad som dyker upp för alternativ. Alternativ på hur jag kan skada mig själv. Om tanken finns där nu, är jag rädd för att dagen kommer komma. Men det där med att skära mig vill jag egentligen inte göra, man får ju ärr för livet. Men vad ska man göra när tårarna forsar nerför ens kinder? När man bara gråter och gråter? Då är det svårt vill jag lova.
Värst vad jag skriver. Var var jag?
Jo..
Jag är så fruktansvärt nere för tillfället. Brukar alltid vara nere, mer eller mindre, men nu är jag riktigt deppig.
Varför?
För att jag inte kan hålla mig ifrån kylskåpet.
För att jag hatar mig själv och därmed inte kan låta andra tycka om mig.
För att jag tycker jag är så himla hemsk som är så fet och äcklig.
För att jag vill att en person ska veta, men inte kan berätta.
För att jag inte är som jag vill vara.
För att jag fejkar det där leendet varje dag.
För att jag inte tränar så mycket som jag borde.
Jag orkar inte mer. Vill bara ligga i mitt rum dagarna i ända, i mörket.
Slippa folk.
Slippa äta.
Slippa prata.
Slippa skratta utan att skratta av lycka.
Slippa tänka.
Bara ligga där.
Alldeles ensam.
För ett tag.
Känna hur jag blir yr.
Hur jag inte orkar stå på mina ben.
Perfekt, ju.
Då kan jag inte gå till kylskåpet.
Och inte få ångest för att jag inte tränar, vilka kalorier ska jag göra av med?
Eller jo, träna kan man alltid göra, men ändå.
Jag ska väga 50 kilo. Jag måste. Jag måste. Jag måste. Kom igen.
50 kilo, here I come.
Eller 49.
49 är bättre.
Mycket bättre.
Förresten, vet ni? Idag forsade tårarna. Igen. Sällan? Nej, inte nuförtiden. Ibland är det skönt att gråta ut. Att skrika till musiken som redan dunkar på högsta volym. Bara gråta. Vara för sig själv. Få ut allt. Gråta är bra. Jag har gråtit i smyg i snart 8 månader. Cirka 240 dagar. Det är mycket. Olyckliga lilla flicka.
Tummen ner
Idag är en sån dag då jag inte orkar mer.
Idag är en sån dag då jag bara vill gå.
Gå härifrån.
Till den andra sidan.
Det gör för ont.
För ont för att stanna kvar.
Om jag hade kunnat så.
Vetat till hundra procent.
Att det hade lyckats.
Då så.
Men jag antar att jag är lika feg som vanligt.
Så jag stannar.
Stannar kvar på jorden med sorgen.
Med smärtan.
Olycklig.
Och fet.
Beautiful
Tårar
Tårarna rinner.
Ingen ovanlighet i och för sig.
Försökte berätta.
Försökte få fram att något var fel.
Sen kom frågan vad som var fel.
Jag sa att det inte var något speciellt.
Och sen kom ett kallt "okej".
Då undrar man om du bryr dig.
Om du bryr dig alls.
Verkar inte så.
Och som om jag blir motiverad till att berätta.
Berätta vilken dans på rosor detta är.
Det gör ont.
Jag vill gå.
Härifrån.
Föralltid.
En liten dikt, eller något
I några år har tankarna existerat
I 7 månader har jag kämpat
Kämpat för att orka med varje dag
Kännt tårarna rinna nerför kinderna
Känt ångesten komma krypandes
Känt hur jag velat ta steget över till andra sidan
Jag förstår inte hur jag har orkar kämpa
Kämpa så länge
Jag menar, 7 månader är jäkligt länge
Och speciellt när jag verkligen vet hur jag har haft det
Tårar
Skrik
Ångest
Panik
Självmordstankar
Inte trodde jag att jag skulle bli fast i ätstörningsträsket och dras ner sakta men säkert.
Jag
Jag som var den glada lilla tjejen
Tjejen som log
Hon som log äkta
Hon som skrattade
Hon som var lycklig
Hon som njöt av mat
Hon som inte alls hade ångest efter att ha ätit
Hon var jag
Nu är jag någon annan
Jag gillar inte det, samtidigt som jag gillar det. Låter knepigt.
Hade velat att en person på denna jord ska veta.
En.
Men det går inte.
Även fast jag vill berätta.
Så nej, det går inte.
Personen skulle aldrig förstå.
Personen skulle aldrig orka.
Personen kanske inte skulle vilja förstå.
Det är grymt jobbigt, men jag ska gå ner minst 10-15 kilo. Det ska jag. Jag måste.
Jag ska väga 50 kilo mina vänner. Och det snart.
Jag mår sådär, om jag ska vara ärlig
Jag försöker varje dag hålla mig borta ifrån kökets frestelser. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Oavsett finns ångesten där. Stark eller svag. Men den finns där.
Jag har ofta en önskan om att få åka över till den andra sidan. Ibland vill jag det väldigt gärna, ibland mindre.
Jag vill alltid träna. Men träningen har en förmåga att bli lidande eftersom jag emellanåt är väldigt trött.
Just nu är jag väldigt otrevlig mot mina nära och kära. Förlåt, men om ni bara visste varför..
Imorgon kommer jag att börja med dagens mat och dagens träning.
Vi hörs.
Dagboken (inlägg nummer 1): Hur mitt förhållande till mat har förändrats med tiden, och hur det var innan allt startade.
Tankarna och känslorna har existerat sen HT -04. Nu är det snart HT -07. Hur har jag stått ut? That´s the question. I oktober började jag skriva dagbok på datorn.. Ni ska få ta del av den här så ni är mer insatta i min situation.
Jag kan inte sätta fingret på när det nådde mig. Sen barnsben var jag alltid smal, det var inget man varken uppskattade eller ogillade på den tiden, det var bara så man var. Besöken hos skolsköterskan då man vägde samt mätte sig resulterade alltid i samma monotona besked "du väger alldeles för lite", jag tog det lätt och fnissade lite som man gör i den åldern samtidigt som jag besvarade det med ett enkelt "ja", samt att jag äter..
Favoritmaten var spagetti och köttfärsås, jag kunde äta tre portioner vid varje tillfälle som det lagades hemma, samtidigt som jag i skolan, vid varje tillfälle det var god mat, åt som en fritidrottande man. Och jag skämtar inte alls. Jag njöt av livet för fulla muggar gällande mat, som man faktiskt bör göra. Men sen kom vändningen, jag tror det var sommaren 2004, det är i alla fall först då jag har ett minne av att jag påpekat min vikt. Jag sade en gång under sommaren:
- Jag vill bli smalare
Samtidigt som en tjej hade besvarat det med något i stil med:
- Jag har haft en kompis som haft anorexia, snälla ät.. Du är jättesmal!
Och jag åt, och jag åt. Ytterliggare en gång fick jag en kommentar av mitt stora intag av mat.
- "How can you keep that figure when you eat like this?"
Jaha, och vad svarar man på det? Skämtar bort det med lite skratt.. Men då var det ändå inget stort problem, jag tog det lätt liksom. Fast tankarna existerade.
Sen blev det värre och värre. Jag kan väll förklara mitt förhållande till mat som en berg och dalbana. I början var det vad jag åt som var relevant, jag skippade all onyttig mat som media stämplat det till, till exempel potatis, pasta, ris. Det var historia, icke att jag slängde i mig det.
Jag minns tydligt en gång, när jag och min vän stod vid spegeln i skolan, samtidigt som jag sa något i stil med:
- Jag vill vara smalare
- Du är smal!!!
Ja, visst visste jag då att jag var smal, men var det något fel på att bli liite smalare? Sakta började jag träna lite smått, fast inget överdrivet.
Från att ha slängt ut mig någon kommentar öppet började jag hålla allt för mig själv. Ingen fick veta jag tänkte gällande smalheten. Det var min hemlighet.
Hösten 2005 började jag träna. Då var det riktigt illa. Jag försökta äta mindre och mindre, och nu hade det övergått från att äta vissa saker, till att äta en viss del. Det blev som sagt värre och värre.. Och fast jag är lika smal nu (läs oktober 2006), som sommaren 2004 tänker jag att jag borde gå ner liiiite grann. Men egentligen borde jag inte det. Detta är något som jag håller för mig själv. Det är jobbigt.. Gör andra en tjänst genom att rycka in om du ser början till något på ätstörningar/anorexia. Det är så sjukt onödigt. Ja, för det är sjukt också!
Min nya blogg
Jag har skapat en ny blogg. Här kommer jag att dela med mig av hur det går i min viktnedgång, vad jag äter och hur jag tränar. Jag kommer även att dela med mig av mina tankar och hur jag mår (hur jag verkligen mår). Jag kommer helt enkelt att dela med mig av min vardag.
Jag har skrivit en dagbok sedan hösten 2006, och jag kommer emellanåt att dela med mig utav den här på bloggen.
För er som undrar så kämpar jag dagligen emot mat. Kalla det ätstörningar, kalla det vad ni vill. Jag ska i alla fall gå ner de där 10 kilona. Minst. Gärna 15.
10 augusti, from now on.
