Behind the smile on my face

Jag vet att ni inte orkar höra. Att du inte orkar höra. Höra hur jag mår. Orka med min negativitet. Men tacka vet jag för den där fasaden. Tack vare den kanske du orkar mer mig. Men orkar jag med livet? Orkar jag att dagligen fajtas med att hålla upp fasaden? Att le fastän jag gråter inombords? Att låtsas vara glad trots att jag är olyckligare än olyckligast? Att skratta fastän jag vill skrika? Det är inte lätt ska jag säga. Men jag måste. Vilket spel jag spelar. Jag låtsas att jag äter massa mat, medan jag försöker äta så lite som möjligt. Ibland hittar jag på att jag har ätit det och det, när det i själva verket är långt ifrån acceptabelt. Hur lätt tror ni detta är? Inte alls. Jag hoppas det blir bättre när jag går ner i vikt. Vafan rasar jag inte i vikt för?!