Jag vill bara gömma mig under mitt duntäcke, en sisådär två veckor
Nu har jag läst din blogg ett tag, och jag kände att jag borde dela med mig av mina erfarenheter.
Tänkte berätta för dig att jag brottats med liknande problem som dig i många år, kanske inte lika allvarliga, men lite åt det hållet iallafall. Jag var missnöjd med min kropp som jag tyckte va fet och dallrig och allmänt äcklig. Jag trodde länge att enda sättet att gå ner i vikt var att äta så lite som möjligt och förbränna desto mer. Tyvärr (eller kanske som tur är?) så funkar det inte så. Kroppen ställer då in sig på svält, och ämnesomsättning och förbränning blir lägre. När du då sen äter mycket ibland så tar kroppen åt sig så mycket den kan, den vet ju inte när den får mat nästa gång... Iallafall så höll jag på med olika "dieter" från och till, vilket innebar lite mat, och sällan, samtidigt som jag tränade en del. Tappade nästan inte nåt kilo under de perioderna. Visserligen var jag väl hela tiden normalviktig, men inte nöjd. Jag blev deppig för att inget hände och tyckte livet var allmänt trist.
Med tiden insåg jag dock att jag måste ändra mitt tankesätt. Långsamt började jag tänka om, och inse att det inte är nån vits med att plåga sig själv. Jag började äta oftare, men i mindre mängd, och hyfsat nyttigt. Mycket proteiner och nyttigt fett, mindre kolhydrater. Jag såg till att jag aldrig hann bli jättehungrig innan jag åt nästa mål, utan försökte hålla en "lagom" nivå hela tiden. Dessutom åt jag aldrig så mycket att jag blev proppmätt.
Samtidigt som jag började med detta så fortsatte jag träna regelbundet, i normala mängder (ca 1-2 ggr/v på gymmet plus någon promenad om dan) och oj vilken skillnad det blev! Efter nån månad började jag märka att kroppen hade börjat ändra form, bli fastare med mer muskler och mindre fett! Dessutom satt musklerna på helt rätt ställen.
Nu har jag levt efter denna princip i ett par år, och jag har verkligen en jättesnygg kropp som jag är helnöjd med! :-) Dessutom kan jag numera unna mig både den ena och den andra efterrätten eller chipspåsen när jag blir sugen. De kalorierna fastnar ändå inte, för kroppen har redan förbrännt dom innan jag hinner blinka! Och numera tänker jag inte ens på hur/vad jag äter, det har blivit som ett levnadssätt som jag mår grymt bra av!
Hoppas detta kan hjälpa dig på vägen mot ett lyckligare liv... Det är inte lätt, jag vet, men det finns otroligt mycket kul att uppleva som är synd att gå miste om för att man ständigt är missnöjd med sig själv.
Kram och lycka till!
Hej! Det är så sant som föregående har skrivit och både du och jag verkar ju sträva efter just viktnedgång och mer än gärna ett lýckligare liv. Tyvärr är jag sämst på att gå ned i vikt och det enda jag gör är att kräkas, vilket är skit och som jag läst att även du gör, men vad gör man?! kämpa på! Nicole Richie är underbar!
Hej!, jag äter en ordenlig frukost (50g allbran & 1,5 dl fil) sen så äter jag ingenting till lunch, och så äter jag inte så mycket middag, ibland så slänger jag allt. Men jag unar mig saker också 2 glas oboy i veckan, två coca-cola burkar under helgen och cirka 3 hekto godis, (jag vet lite mycket, men man måste leva också) , och om jag motionerat tillräckligt mycket (gått en timme om dan fram till helgen kanske jag tar en efterrätt också) :D . Och det går rätt så bra faktiskt, det går sakta men säkert ner :) . Kramar och lycka till, sköt om dig. :)<3 // Sofijah.,
