Jag vill ge upp, allt. Nu.
Jag känner mig som en överviktig kossa. Ingen överdrift för ett öre. Jag vill ge upp allt. Här och nu.
En titt i spegeln ger ångest.
Mat ger ångest.
Livet ger ångest.
Samtidigt älskar jag att plåga mig själv. Jag förtjänar inget annat. Förrän jag väger 49 kilo. Då hoppas jag leendet har hittat tillbaka.
Jag är depp. Går runt och tänker på min egen begravning, bölar, tänker på mina nära och kära. Typ. Suck för livet.
Suck för mat.
Jag hatar mat.
Hatar det.
Kommentarer
Trackback
