Att vara smal är att vara vacker
ja suget är hemskt:/ för några år sen så fokuserade jag bara på vad jag inte fick äta ist för vart jag ville komma, mådde skit då:/ men vi kan klara det :D
Jag var "frisk" ett år, åt normalt, fast tankarna fanns fortfarande där. Jag gick upp ca 3 kg och sen så återvände allt och då bestämde jag mig bara för att JAG SKA. Och känslan av att vara frisk avskräckte mig
lite faktiskt, jag gick upp 2 kg ganska fort, och kunde faktiskt känna det på något sätt, ett sätt som fick mig att må illa. Jag vill aldrig bli fet. Antar att jag har bra vilje kraft. äh who am i fooling? jag suger. När började din ätstörning?
hm svår fråga, hur jag tänker.. Jag tänker nog inte så mkt, mer än att jag föreställer mig hur illa jag kmr må efter jag ätit ngt, och då är det bara inte värt det. Jag joggar varje morgon och dansar och förutom det så gör jag situps. Det är inte direkt någon som frågar eller säger något speciellt till mig, alla tror att det är naturlig undervikt eftersom jag föddes väldigt underviktig och inte gick upp i vikt trots att jag fick extra fet välling osv. och när jag absolut måste äta mat så biter jag bara ihop ler och låtsas älska det. Du kan ju läsa inlägget "anorectic bitch" som jag skrev i november där jag beskriver mig själv och min anorexi.
sj:) ?
men nu måste jag sova, godnatt:)
