Bara en liten text
Denna text fann jag på en sida. Så jag kopierade den och klistrade in den här. Det var så...bra. Läs, om ni vill.
Men jag undrar om lösningen inte är så uppenbar att vi vägrar se den: det enda som kan hindra självmordsbenägna från att göra allvar av sina planer är värme och kärlek. Det är att övervinna och krossa känslorna av otillräcklighet, svaghet och ensamhet. Det är att öppna upp famnen för de som behöver det.
Hur svårt det än må vara för en person som lever nära en djup deprimerad (eller på annat sätt psykiskt sjuk), så finns det ett ansvar. Antoine de Saint-Exupéry: "Du är ansvarig för det som du har gjort dig fötrogen med".
Ja, det enda som kan rädda självmordsbenägna är att den omedelbara omgivningen öppnar upp och finns till som stöd. Det är inte att under individualismens förtecken vända ryggen till för att man inte orkar ta itu med en besvärlig situation. Det är inte att dumpa en självmordsbenägen partner till förmån för en ny kärlek, för att sedan skylla på vården.
Det där som är så skambelagt att ingen vågar prata om det finns utanför din och min dörr.
Men när lyssnade vi senast om det är någon som inte riktigt vågar knacka på?
