300 kcal eller mindre?
Asså hur kan du tycka att vara sådär anorexia-smal är snyggt? Vad är de vackra med det? Du är hård och benig och ohälsosam, kroppen mår skit och den får ingen som helst näring.
Det du måste lära dig inse är att allt här i livet inte handlar om utseende. Det är knske en illusion du har nu när du går i skolan(?) men när du väl kommer ut i arbetslivet o träffar nya människor kommer du inse att folk skier fullständigt i hur du ser ut. Sålänge man mår bra innerst inne så syns det på utsidan också. Det låter klyschigt men det är sanningen.
Jag tycker verkligen synd om dig o alla andra som är i samma sits. Försök bara iställe fokusera på nåt annat än utseende. Hitta ett nytt intresse, en ny hobby. Börja läs en kurs eller någon ny aktivitet och börja ät massor med god och nyttig mat!
Jag förstår inte hur ni tänker. Jag hoppas att jag aldrig blir som ni. Att kunna respektera sig själv oxh andra trots svåra motsättningar är stort. Jag är stark. Skulle aldrig sjunka som ni...
Hej, jag blir faktiskt uppriktigt ledsen när jag läser din blogg. Jag tänker inte säga att du är dum i huvudet för det är du inte, jag har själv en kompis som har haft anorexia i ett par år och fortfarande har en lång väg kvar för att må bra igen. Du säger att du har funderat på självmord, att du hatar dig själv.. och jag är säker på att det ligger TUSEN andra saker bakom det än just din vikt. Min gudmor tog livet av sig för några månader sedan, av den anledningen att det började gå dåligt på jobbet - hon kände sig inte behövd längre, vilket ledde till en massa låga tankar om sig själv och efter det gick det bara utför. Innan detta hände var hon en av de gladaste och mest livsnjutande människor jag kände, och det visar att det krävdes inte särskilt mycket för att det skulle gå som det gick.
Jag vill att du ska tänka på att det finns folk som älskar dig och som tycker att du är hur viktig för dem som helst - även om de inte visar det - och om du skulle försvinna så skulle de bli förtvivlade och fråga sig själva vad de gjorde för fel och vad de skulle kunnat göta för attdet inte skulle ske. "Jag ska bli smal. Då mår jag bra. Jag mår inte bra nu" säger du, och jag kan LOVA dig att du inte blir lyckligare av det. Du blir inte automatiskt lyckligare och nöjdare med dig själv för att du väger några kilon mindre, för det kommer aldrig att vara bra nog. Jag vädjar till dig att söka hjälp, för som jag sa så ligger det här mycket djupare än just mat, det verkar mer vara en depression vilket man ska ta emot all hjälp man kan få för. Om inte för dig själv, så för dina nära och kära som vill ha dig kvar i sina liv. Du behöver hjälp, INTE gå ner i vikt och äta nyttigare mat för det kommer ändå inte göra någon skillnad. Jag hoppas att du tar till dig det som jag har sagt till dig för jag blir olycklig av att höra dig vara så olycklig, även om jag inte har någon aning om vem du är.
oroa dig inte. jag har varit precis såsom dig. på pricken. men en dag kommer det stå en person där och hjälpa dig. inte med ätstörningar eller depressioner, eller andra problem. den personen kommer bara finnas där och med tiden kommer han/hon att få dig att må så mycket bättre, och det kommer upphöra automatiskt. det låter overkligt, men jag lovar dig. tro mig! (:
