Landet ovanför molnen
Kämpa.
Det är nyckelordet.
Det kommer alltidalltidalltid vara så här svårt. I alla fall tror jag det, har haft ätstörningar i snart fem år nu. I förrgår tog pappa med mig på restaurang, det var det första varma målet mat jag ätit på kanske en månad. Salladsalladsallad. Efter besöket mådde jag så illa, magen värkte verkligen av allt jag ätit. Så jag kräktes, fast det är ungefär det värsta man kan göra. Sedan träning tills benen inte bär längre. Då mår man prima igen.
Så är det alltid, kommer alltid vara så. Man står ut, för vill man bli fin får man lida pin.
Du får min mejladress utifall att du behöver prata av dig eller bli stöttad.
Kämpa vidare.
Ja, men ibland orkar man inte kämpa. Ibland orkar man inte kämpa emot maten. Kämpa emot det som säger "ta ditt liv".. Ibland orkar man inte.. Ja, är också rädd för att man alltid kommer tänka på det. En gång ätstörningar, alltid ätstörningar. Mer elle rmindre. Det är jobbigt att veta det.. Då är det inte ännu lättare att kämpa. Tyvärr. Tack för ditt stöd, och din mejladress!
