Hopplöshet.

Jag känner mig hopplös, som en fet gris som inte förtjänar något här i världen. Jag klarar inte av att se mig själv i spegeln och att gå på stan är så jobbigt att jag hellre sitter inomhus dag ut och dag in.

Jag har försökt hålla uppe en fasad, men just nu är det jobbigt att le när jag gråter inombords. Att sedan få höra massa skit från sina föräldrar varje dag är ännu jobbigare. Jag vill bli smal, då blir allt bra. De är missnöjda med mig och jag tror det är för att jag är så fet och att jag inte gör något vettigt om dagarna. Men jag orkar ju inte, det är ju jobbigt att visa sin feta kropp! Förstår dem inte?

Nu börjar jag sakta men säkert falla, i över två år har jag försök, försökt bli perfekt, men nu har jag ingen kraft att kämpa mer, jag har ingen kraft att låtsas vara glad mer, det enda jag hoppas är att jag ska få vingar mycket snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0