Att älska sig själv
Hej! Jag har läst det du skrivit på din blogg och jag blir så ledsen när jag ser hur vi slösar bort våra liv på jakten på den perfekta kroppen. Jag har själv haft problem med maten sedan jag var 14 och pendlat mycket i vikt, väger nu 56 kg och är 1.66. Har gått ner 31 kg sammanlagt just nu. Och det genom att ÄTA. Jag har haft perioder då jag svultit, och visst, jag gick ner i vikt, men svälten fick mig att må mycket psykiskt dåligt, den gav mig en hemsk obefogad ångest. INGENTING blev bättre av att svälta. Det är inte så konstigt att du "misslyckas" när du svälter, det är mycket svårt att stå emot mat när din kropp är desperat efter energi.
Det jag vill säga är att du kommer aldrig bli nöjd med dig själv när du kommer ner till 50 kg, du kommer antagligen känna dig lika fet och äcklig som du känner dig nu även fast vågen skulle visa på 39 kg. Min målvikt är också 50 kg, fast helst 48. Jag ser mig inte som smal även fast mitt BMI snart visar på gränsen till undervikt om jag går ner några kilo till, jag ser mig ibland som väldigt fet och ibland som en normalviktig person. Jag är nog smal, bara att jag inte kan se det. Har aldrig kunnat se hur jag ser ut. Måste säga att när jag började äta normalt igen (fast väldigt nyttigt och kalorisnålt) försvann den mesta ångesten. Svält sabbar din hjärna otroligt mycket och du kan nå din målvikt genom att gå ner på rätt sätt. Du blir dessutom snyggare vid 50 om du gått ner genom att ÄTA. Jag ger dig gärna tips för jag har mycket kunskap om hur man går ner.
Oj, vad långt det här blev... skulle kunna skriva hur mycket som helst! Om du känner att du vill pratat med någon kan du maila mig på den adressen jag skrivit ner. Jag förstår mer än vad du kanske tror.
Kram / Bea
åh, det är så svårt att älska sig själv. men
jag tror på små steg. ett litet steg i taget i rätt riktning. det går inte att finna självförtroendet över en natt, eftersom det inte försvann bara över en natt. rom byggdes inte på en dag.