Hopplöshet.
Jag känner mig hopplös, som en fet gris som inte förtjänar något här i världen. Jag klarar inte av att se mig själv i spegeln och att gå på stan är så jobbigt att jag hellre sitter inomhus dag ut och dag in.
Jag har försökt hålla uppe en fasad, men just nu är det jobbigt att le när jag gråter inombords. Att sedan få höra massa skit från sina föräldrar varje dag är ännu jobbigare. Jag vill bli smal, då blir allt bra. De är missnöjda med mig och jag tror det är för att jag är så fet och att jag inte gör något vettigt om dagarna. Men jag orkar ju inte, det är ju jobbigt att visa sin feta kropp! Förstår dem inte?
Nu börjar jag sakta men säkert falla, i över två år har jag försök, försökt bli perfekt, men nu har jag ingen kraft att kämpa mer, jag har ingen kraft att låtsas vara glad mer, det enda jag hoppas är att jag ska få vingar mycket snart.
Bra eller dåligt?
Jag tänkte äta två sådana här varannan dag:
Och morötter varannan dag (två gånger om dagen):
Tycker att det låter mycket när jag skriver ner det såhär. Fan...
Perfektionism.
Håller ni inte med mig om att Nicole Richie har blivit så sjukt snygg sen hon gick ner i vikt?
Hon är helt perfekt den där tjejen.
Kan hon, så kan jag. Ellerhur? Men varför står jag inte alltid emot kalorierna?
Hejdå?
Jag tror ärligt talat att det blir bättre om jag säger adjö till jorden. Adjö till världen. Jag orkar inte vara här mer. Ingen förstår mig. Mina föräldrar klagar på mig konstant vilket är otroligt jobbigt, när mina vänner snackar om smalhet vill jag gå genom jorden, när jag ser mig på bilder vill jag spy. Jag kan inte låta någon röra vid mig. Jag äcklas av mig själv.
Jag tror jag ska spy nu och sen träna och träna ikväll igen. Jag måste verkligen det....
Ägg?
Jag vet inte vad jag ska äta för att bli perfekt.
Jag vet inte vad jag ska dricka för att bli perfekt.
Jag vet att jag mår dåligt av det jag ser när jag tittar i spegeln.
Jag vet att jag inte vill vara kvar på jorden mer.
Varför slutar jag inte äta eller varför äter jag inte en gång om dagen?
Det är lättare sagt än gjort. Eller så är jag bara kass.
En fråga, är det dåligt att äta ägg?
3 ägg till frukost, ingen lunch och 3 ägg till kvällsmat? Bra eller dåligt?
Att vilja ha vingar
Idag är en sådan dag då jag vill försvinna. Bara gå. Försvinna från jorden. Jag orkar inte med ångesten. Jag orkar inte med livet.
Att hoppa från en bro eller köra in i en lastbil? Att försöka bli glad? Hurdå?
Allt känns så sjukt hopplöst. Man vaknar på morgonen, tittar i spegeln och mår dåligt av att man ser ut som man gör. Att man inte har de perfekta benen och ett BMI under 15. Man försöker vara glad under dagen, men hatet mot mat gör att man knappt kan umgås med de man tycker om. Att känna sig fetare än fetast och bli chockad när någon säger att man är fin.
Jag vill dö. Varför får folk som vill leva dö och tvärtom?
Om något händer mig, take care! Puss och kram.
Mot 49 kilo.
Jag ska ju resa iväg om en och en halv månad. Vad ska jag äta för att känna mig fräschare än vad jag gör nu? Vad ska jag äta fram tills dess? Jag vill gå ner så många kilon som möjligt.
Ska jag äta:
Ett paket keso per dag plus träning?
Eller massa morötter varje dag plus träning?
Vad ska jag dricka? Coca cola zero, fanta free eller Ramlösa?
Jag vill bara bli smal.
Jag vill bara bli fin.
Jag vill bara känna mig vacker.
Jag vill bara älska mig själv.
Är det så mycket begärt? Försvinn äckliga kilon, försvinn.
49 kilo låter så perfekt.
Badsäsong?
Jag ska åka utomlands om lite mer än en månad. Sol, bad och värme tänker väl folk som inte hatar mat. Jag tänker på mitt fett, fett, fett i kombination med att man måste gå lättklädd. Inte alls kul. Jag vill väga högst 50 kilo när jag sätter mig på planet, och har jag bestämt mig för något så kämpar jag. Jag är envis, och det är väl bra nu när jag ska bli av med mina äckliga kilon. Jag ska bli smal och fin. Och lycklig. Jag vill le! Är det för mycket begärt? Jag vill älska mig själv.
Om jag hade varit smal och fin hade jag velat ha på mig denna bikinin.
Eller en fin baddräkt kanske.
Nu vill jag dock ha en strandklänning plus lite till på mig, gärna denna.
Jag tycker att det är jättejobbigt att sommaren snart är här. Jättejobbigt. Hemskt. Jag hatar att se mig själv, och att visa mig inför andra. Jag tänker inte ligga och sola på stranden i sommar. Inte, inte, inte. Men vad tusan ska man då göra i sommar? Gå omkring i långklänningar och sola där ingen annan solar? Fy vad jag hatar min kropp.
Att älska sig själv
Hur svårt ska det vara egentligen? Det är inte kul att vakna och känna att "vilken lång dag detta kommer bli" och kämpa sig genom dagen och stå emot mat. Eller, det är kul och underbart att stå emot mat. Men det är inte kul att kämpa sig genom varje dag. En måltid per dag är okej. Mer är inte alls okej.
Hur lång tid ska det ta att lära sig älska sig själv? Det är jobbigt att inte kunna jobba för att man hatar det man är, det är jobbigt att inte ha ork att plugga för att tankarna på allt sitt fett cirkulerar i huvudet. Det är jobbigt att leva.
Häromdagen fick jag panik och svalde typ fem eller sju efedrin. För att försvinna. Men det var på tok för lite efedrin om man vill lämna jorden, men jag fick panik. Sen skakade jag resten av dagen.
Jag är fånge i en fet och äcklig kropp.
Hur kan någon älska mig? Jag äcklas.
Mat är äckligt, att vara smal är vackert. Nothing tastes as good as thin feels.
Spegelbilden
Jag mår illa av att se mig själv i spegeln.
Jag äcklas.
Och jag är på jäkligt god väg att gå ner i vikt ska jag säga. Jag har viljan. 50 kilo, hej.
Hej.
Hej alla läsare, jag vet att det var ett tag sen jag bloggade nu. Jag har helt enkelt inte mått alls bra. Jag mår inte bra. Varje dag är jobbig, att se sig i spegeln och äcklas. Det är jobbigt att ta på sig ett par tajta äckliga jeans och gå ner på stan. Det är jobbigt att kämpa.
Jag vill gå ner i vikt.
Jag vill väga 50 kg.
Men jag kommer för fan inte igång.
Jag står inte emot mat.
Vet ni vad jag har ätit idag?
Chips. Vid lunchtid.
Jag är så dålig.
Vackert.
Hon är vacker och hon är vackert smal. Varför känns det så långt borta för? Jag orkar inte vänta...
Deppig.
Jag har inte bloggat på ett tag. Sorry.. Men jag mår inte alls bra. Vill inte gå utanför dörren och vill inte äta, men ändå äter jag. Klarar mig utan mat fram tills på kvällen då jag ofta blir hungrig. Jag hatar kvällar.
Jag är så glad att jag dock har effedrin att äta. Fast ibland funderar jag på att svälja alla jag har för att slippa vara kvar på denna jorden. Den senaste tiden har jag funderat extra mycket på det. Samtidigt som jag tycker att det vore skönt är jag rädd.
Vad fan ska jag göra för att komma undan mat på kvällarna? Det är mitt problem.
Annars allt bra med er? Hoppas det.
Löfte.
Jag lovar er, mina läsare. Att om jag:
- Äter efter klockan 18.00 (okej, förutom någon middag om man är bortbjuden och så)
- Äter godis, glass, chips, popcorn
- Äter mer än 500 kalorier per dag
Så ska jag berätta vem jag är. Helt och hållet.
Från och med när jag vaknar imorgon.
Okej? Jag lovar er detta.
Tummis.
God natt!
Hetsätning?
Dagen går relativt bra. Lite buljong. Vatten. Någon frukt. Sen kommer kvällen och idag kunde jag inte kontrollera mig själv vad gäller mat. Jag reagerade inte att jag åt förrän jag slängt i mig massa kaloririkt skit.
Jag känner hur stort mitt ansikte redan blivit, hur stora mina armar blivit, hur handtagen växer, låren fördubblas.
Efter att som sagt ha slängt i mig för mycket så kommer jag underfund med vad jag håller på med, vadfan? Slänger i mig ett tuggumipaket i panik.
Det blir säkert en sömnlös natt. Fan.
Tack för sömntabletter. Om jag finner några härhemma det vill säga. Hade velat ta en stor dos så jag inte vaknar imorgon. Och det menar jag från hela mitt hjärta.
Varför lär jag mig inte hantera det där suget som kommer på kvällarna?! Hur svårt kan det vara? Hur svag är jag? Jag klarar det 2/3 kvällar. Men den där sista tredjedelen ska jag fan klara av, annars kommer jag aldrig blir perfekt.
Hej.
Jag har haft bra och dåliga dagar hos pappa... är hemma hos mamma nu igen i alla fall, vilket är skönt.. Vissa dagar har jag hållt mig från mat på dagarna och sen har jag suttit där och ätit hemska mängder på kvällarna.. Två dagar rättare sagt.. Sen tog jag mig i kragen, mat är inte tillåtet efter 18.00. Jag måste påminna mig om att mat inte får mig att må bra! Mat ger mig endast ångest. Inget annat. 49 kilo, here I come!
Småland...
Jag e uppe i Småland nu. Smålands skogar. Det e sååå skönt så ni anar inte. Bara vara ifrån mina jobbiga brödrar och mamma för ett tag! jag åkte hit i lördags förmiddag och kom fram på eftermiddagen någon gång. om man bortser från att jag har varit ute och promenerat i tre långa och jboba timmar nu precis så är allt faktiskt bra.
Pappa och jag gjorde scones igår morse och jag, pappas flickvän och pappa åt det tillsammans. Hörde ni det? Vi åt tillsammans...! Jag som inte ätit med folk på typ 1-2 månader!!! Okej, sen gick jag ju en lång promenad nu nyss, men jag tycker jag var duktig ändå eller duktig vet jag inte men ja ni förstår..!
Om ni undrar varför jag inte bloggat på ett tag är det för att jag åkt ner hit till Småland och jag kan inte sitta vid datorn alls mycket.. ska försöka sova nu, ska upp tidigt imorgon..
men jag har inte glömt bort er under helgen, skrev ner vad jag åt i mitt block.
Lördag:
Frukost: Inget
Lunch: Godis. (enda jag kunde få ner på bussfärden)
Kvällsmat: 1 och en halv potatis. (sa att jag mådde illa)
Söndag:
Frukost: Inget
Lunch: 1 korv med bröd (fy fan)
Kvällsmat: 2 varma koppen
Måndag:
Frukost: 1 scones med lätta smör (fy fan)
Lunch: Inget
Kvällsmat: Två kycklingklubbor.
hörs imorgn..!
Fredag
3 effedrin.
Ingen mat.
45 minuters promenad.
Hoppas kunna komma undan allt vad kalorier heter idag.
Imorgon likaså.
Och söndag.
I just want to be size zero.
Jag har sagt det innan. Många har sagt det. Och jag säger det igen:
- Kan hon, så kan jag.
Jag kan inte sova.
Jag kan inte sova. Jag ligger och vrider och vänder på mig, och när jag rör vid mina ben eller mage så vill jag bara gå och spy. Alternativt gå ut och jogga.
Jag har lovat mig själv att inte äta något alls fredag, lördag och söndag. Och jag ska klara det.
Från och med måndag är det högst en varma koppen per dag. HÖGST! Det vill säga typ 110 kalorier. Och typ vatten. För vafan äter jag när jag mår skit efteråt för? JAG ORKAR INTE MÅ SÅHÄR MER!!!
Snejana är perfekt.
