Skitjobbig dag som alltid.
Igår åt jag massa skit strax innan tolv på natten, och som jag nämnde sprang jag ut och spydde och gick en runda.
Idag åt jag inget förrän vid 14-15 tiden, och då ETT PAKET MED KEX, NÅGRA CHOKLADPRALINER och EN FET KAKA! OCH JAG HAR INTE SPYTT ÄN, vad är mitt problem?! Istället har jag gråtit hela tiden och skadat mig själv.
Finns det någon där?
Just nu känns det inte lönt att jag skriver något här på bloggen om jag ska vara ärlig, jag har kanske 40 besökare om dagen men noll kommentarer? Det känns inte alls kul... Får se när jag skriver igen.. Känns som att jag vill hålla mina problem lite för mig själv just nu, orkar inte ens skriva av mig.. Hej.
Ingen sömn.
Jag sov inget inatt. Halv sju tog jag på mig träningskläder och gick ut och gick i mörkret. Ungefär två timmars utomhuspromenad, 1,5 h på löpbandet där jag brände ungefär 600 kalorier samt ett snabbt besök på gymet för några övningar. Nu är jag trött, jag har ont i huvudet, jag är illamående... borde försöka sova, men då kanske jag inte somnar inatt?
Skitsamma.
Jag åt tre små nyköpta lussebullar imorse dessutom. Jag hann tyvärr inte heller spy av olika anledningar. Därav den intensiva träningen antar jag. Det blir alltså ingen mer mat för mig idag, bara vatten...
AJ
Jag skriker inombords som in i helvete. Jag blöder och gråter som in i helvete och vill bara lämna detta som kallas liv. Jag plågas varenda jävla eviga dag, med att se mig själv i spegeln och massa annat tjat som bara dödar mig sakta men säkert! ÄR NI HELT JÄVLA BLINDA HELA JÄVLA HÖGEN?!?!?!?!?!? FÖRLÅT MEN JAG HAR BARA EN JÄVLA PANIK OCH ÄR SÅ LESS PÅ ALLT OCH ALLA. TROR NI ATT DET ÄR LÄTT ATT VAKNA OCH INTE VILJA STIGA UPP? ATT TA SIG IGENOM VARJE DAG? ATT SOMNA OCH ÖNSKA ATT MAN INTE VAKNAR? DET ÄR INTE JÄVLA ROLIGT SKA JAG TALA OM FÖR ER.
Just nu har jag jäkligt ont i min handled. Ont i min mage. Vill svälja massa tabletter och bara FÖRSVINNA!!
Hittade inga jävla tabletter så det fick bli tre panodil, fem till ska ner. Inte för att det hjälper mot ALL JÄVLA SMÄRTA MEN ÄNDÅ.
Gone.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har panik.
Har ätit massa.
Spytt.
Promenerat.
Rökt.
Skadat mig.
Kan inte sova.
Inte tänka.
Vill bara dö.
Jag står inte ut mer!!!
Det är bara att ta på sig joggingskorna och gå ut och jogga nu.
Inget....
Jag känner mig som den lilla flickan.
Jag har ont i huvudet just nu.
Kan bero på att jag spytt.
Jag vet inte.
Jag bryr mig inte.
Måste sova.
Imorgon väntas massa träning.
Mat. Mat. Mat. Blä. Blä. Blä.
Frukost: Inget
Lunch: Mjölk och te
Kvällsmat: Ett halvt paket keso + tre bananer och mjölk.
Långt ifrån nöjd.
Ska jogga nu.
Uppdatering.
Jag åt ett halvt paket keso + två bananer, och drack mjölk, tror jag, efter 18.00 också. Inte alls bra.
Jag vill gå!!!
HÄRIFRÅN! :'( I just need a fucking hug but no one, no one, no one, gives me that fucking hug.
Om jag hade kunnat trycka på en OFF-knapp till mitt liv hade jag gjort det NU. Utan att blinka. Så jävla illa är allt.
Hmm.
Jag skötte mig två dagar.
Två dagar utan mat.
Sen åt jag igår vid lunchtid för att jag inte skulle göra folk misstänksamma. Och där gick det utför. Riktigt jävla utför. Den dagen var igår... Tror den dagen påverkade dagen idag, för dagen idag har gått riktigt jekla utför den också. Vet inte vad jag ska säga. Förutom att jag ätit.
Jag är rädd för denna dagen.
Vill så gärna ifrån denna plats.
Är rädd att jag kommer skada mig själv.
Vill springa.
Vill spy.
Bara bli smal.
Yippiyo.!
Jag är LITE glad...! Klarade dagen igår utan käk, d känns så bra.. Drack massa te dock, och massa mjölk, men bättre det än mat. D känns dock lite mycket till och med...
Imorgon blir det bara te och mjölk tror jag, jag ska försöka iallafall.
Varje dag då jag inte käkar så blir jag glad..... vilket gör att man inte vill käka.
Faker, jag vill ha ditt lösen till din blogg?
Annars, bra tips p thinspirationmovies lr ana sidor?
Nytt år, nytt helvete?
Jaha, då vart det nytt år. Vi har lämnat 2007 bakom oss. På sätt och vis känns det så fruktansvärt skönt, varje dag har varit ett helvete och jag har kämpat emot allt som har sagt "ta livet, ta livet, ta livet" som resultat av att jag hatar att jag inte är så smal som jag vill vara. Jag är inte ens lite smal, jag är fet. Fet, fet, fet. Därför känns det skönt att lämna året som varit det värsta året i mitt liv, men samtidigt känns det jobbigt att välkomna ett nytt år. Det känns jobbigt att det är januari, det är liksom början av det som kan bli ett lika hemskt år som förra året. Jag åt lite precis, och nu ska jag in på toaletten och spy. Första januari, tack. Vad har jag gjort för att hamna här?
Igår grät jag. Jag rev mig på handleden. Jag vill göra det nu också.
Suck.
Tråkig?
Jag vill inte fira nyår ikväll... Att behöva äta, dricka kaloririka drycker och låtsas vara glad. Helst av allt hade jag bara velat gå in på mitt rum, släcka lampan, lyssna på låtar. Gärna ta en och annan sömntablett så man vaknar nästa år. Jag är rädd, så jävla rädd för att nästa år ska bli lika hemskt som detta, och att vi går mot en ljusare årstid. Jag älskar vintern. Man kan gå i tjocka kläder och det blir mörkt tidigt så man slipper visa sitt feta jag. Förlåt att jag är så negativ på nyårsafton, men det är bara så jobbig. Vissa kanske kallar mig tråkig, då får dem göra det. Jag bryr mig inte.
Ni anar inte hur gärna jag hade velat ha de där perfekt smala benen a lá Nicole Richie när hon var som smalast. Jag kan knappt gå i byxor för att jag hatar mina ben starkt.
Jag ska inte klaga mer. Gott nytt år!
Typ ingenting
Jag vill inte säga tack och hej till år 2007. Det innebär att jag måste säga hej till ett 2008. Det känns bara så...jobbigt. Jag orkar inte må dåligt ett helt år till, men om jag når mitt mål fort så kanske det kan bli ett bra år.
Längd: 176
Vikt nu: 59-65 (pendlarn..)
Målvikt: 50
Målvikt 2: 48
Jag lever
Det är den 31 december 2007. Jag lever. Jag har jävligt länge sagt att den 30 december 2007 skulle jag lämna jordelivet. Men jag är kvar. Svaret är nog att jag är för feg för att ta steget och dels för att det inte finns något säkert sätt, och för att jag inte vill göra mina nära och kära ledsna, även om det skulle vara skönt för dem att slippa mig. Jag är otrevlig, dum och ful. Men jag lever och jag sitter här och gråter nu. Kommer jag att orka med ett år till? Ett år med ångest och tårar? Hoppas det blir bättre än 2007 för det är det värsta jag varit med om. Och det värsta är att jag kämpat för att överleva varje dag, jag har försökt vara glad. Men framförallt kämpat emot det vi kallar för mat. Vi hörs imorgon, eller senare idag. God natt.
Att orka fira nyårsafton
Jag vill inte fira nyår imorgon. Jag vill inte ha ett nytt år. Detta året har utan tvekan varit det värsta året i mitt liv. Kanske ska ta och berätta lite...
Jag var väldigt smal när jag var yngre. Det var naturligt och jag åt som en gris. Ibland klagade jag ändå över min vikt, vilket jag inte förstår att jag gjorde när jag idag tittar på bilder från den tiden. Men jag gjorde iaf det. I januari 2007 blev allt plötsligt så mycket sämre. Jag spydde för första gången och jag började få riktig ångest. Jag hade några bra dagar, men väldigt många mindre bra dagar. Jag började bråka mycket med mina föräldrar och jag hade mina träningsperioder, ibland tränade jag väldigt bra men det kom också veckor då jag inte alls tränade bra. Jag umgicks fortfarande med vänner i början av året och var fortfarande ute och njöt av livet lite grann. Men det blev värre för varje vecka som gick. När sommaren kom mådde jag jättedåligt, för det gick ju inte att gömma sig bakom stora och massa kläder. Sommaren passerade och mot hösten hade jag tio helt underbara dagar. Dagar då jag verkligen var lycklig. Men de underbara dagarna varar inte länge, och knappt en dag ibland, så det gäller att ta vara på dem. Jag blev olyckligare och olyckligare, och i slutet av året började jag ljuga för mina nära och kära för att slippa äta. Jag kom helt enkelt på massa vita lögner om att jag ätit, att jag skulle äta och bla bla. Det var otroligt jobbigt, men vad skulle jag göra? Ibland åt jag just för att jag skulle låtsas som att jag faktiskt äter. Några dagar spydde jag, några dagar tränade jag som ett djur. Alla dagar försökte jag dock dra mig undan allt vad umgänge heter, jag orkade inte. Dels för att det är jobbigt att visa sig inför andra människor för att jag hatar mig själv! Varje dag de två senaste månader kan jag nästan lova att jag har velat lämna jordlivet. En gång rev jag mig på min handled, jag minns det starkt. Jag satt i en hörna i mitt rum och bara grät, grät, grät. Hade märken typ en vecka efter det, men jag fick dölja det med långtröjor. Fast det blev varmt att träna i långtröjor och många frågade varför jag hade en tjocktröja på mig, fick hitta på något som svar.. Dagarna av tårar har varit många, men ingen vet. Jag vill inte oroa någon. Dessutom så skulle ingen förstå.
Jag vill bara bli smal.
Jag vill bara bli lycklig.
Jag vill bara kunna äta en familjemiddag.
Jag vill bara kunna träna för att det är kul.
Jag vill bara kunna umgås med vänner.
Jag vill bara klara av att se mig själv i spegeln.
Den enda platsen som jag känner mig trygg på är i min säng under mitt täcke, samt bakom ratten. Jag vet inte varför, det bara är så. Vad jag dock vet är hur mina äs (om man nu kan kalla det för det) har försämrats detta året. Jag trodde inte det skulle bli såhär.
I just want to be thin. Är det för mycket begärt?
Att orka fortsätta eller inte orka fortsätta
Denna dag. Denna 30 december hade jag tänkt att ta steget till den andra sidan. Fråga inte hur, fråga inte när. Jag ville bara göra det. Jag kommer inte våga, feg som jag är. Men jag vill bara slå mig själv. Slå mig själv för att jag inte är smalare. Jag vill inte ha ett nytt år! 12 nya månader av helvete. Skitkul, verkligen. Svar: nej.
Jag vill kunna stå emot mat utan problem.
Jag vill röra på feta mig varje dag genom att träna minst en gång.
Jag vill spy varje gång jag stoppat in något i käften.
Jag vill bara bli smal.
Jag vill väga 50 kg. Eller hellre 49.
Är det så mycket begärt?
Jag är så jävla förvirrad att jag inte vet vad jag ska säga. Jag vill inget, jag orkar inget. Allt är bara så otroligt tråkigt i denna värld. Den enda jag vill bli är SMAL!!!!!!!!!!
Hjälp mig!
Hur ska jag nå mitt mål? Hur ska jag kunna stå emot mat? Jag kan stå emot i typ två dagar, men sen går det utför. Sen går det bra någon dag. Sen går det skit några andra dagar. Och så fortsätter det, heeela tiden.. Jag orkar inte mer. Om jag inte får ordning på detta och når mitt mål så vet jag inte hur länge jag står ut mer. Ärligt talat...
Så pleaseee..... Ge mig TIPS. Skriv en eller två kommentarer, jag blir grymt tacksam så ska ni veta.
God natt...om jag kan somna.
Suck.
Åt skogen med allt. Hela min fredag var skit. Jag slängde i mig skit. Jag mådde skit. Allt var SKIT! SKIT, SKIT, SKIT.
Det värsta är att för att försöka bli av med min ångest så har jag köpt ett paket ciggaretter, köpte dom för typ en vecka sen. Jag röker inte egentligen och det är sorgligt om jag ska gå och bli beroende pga. min ångest.
Jag ger upp.
Hej.
Igår åt jag inget. Jag gjorde 15*3 situps morgon och kväll. Tror det var 15*5 på morgonen dock. Jag gick inte de där promenaderna dock. Skäms för det. Men jag åt inget, förutom två te med massa mjölk i. Och sen lite mjölk på kvällen.
Jag har inte ätit något idag än. Inte heller tränat. Men nu ska jag alldeles strax göra morgonens sit ups och gå en promenad.
Är det för mycket att dricka mjölk efter 18.00? Det är ju en del kalorier i det.
Det är nu eller aldrig
Jag har kommit fram till att jag måste ändra planer och regler. Jag har försökt väldigt länge, men jag ser fan inget resultat på mig själv. Jag får panik. Jag får ångest. Jag vill inte leva livet. Tro inte att jag överreagerar nu, eller, tro vad ni vill, men JAG vet att JAG inte överreagerar iaf. Det jag ville säga var att jag inte vill leva livet. Men jag vet att det skulle vara halvt egoistiskt av mig att lämna jorden för att jag mår dåligt. Dels ja, dels nej, i och för sig. Jag vill inte göra människor som jag älskar ledsna, men samtidigt är det jobbigt att leva livet. Varje dag är jobbig. När man vaknar på morgonen vill jag bara ligga kvar under täcket. Om jag istället vore smal och fin skulle det vara så mycket lättare att gå upp.
Det är just detta jag ska ändra. Det är nu eller aldrig. Jag ska en gång för alla bli smal och fin! Då kommer jag vilja leva livet. Jag är så rädd att jag annars en dag VÄLDIGT SNART kommer att gå under.
Alltså, följande "regler" måste jag förhålla mig till:
- Jag får inte äta frukost, inte, inte, inte!
- Till lunch får jag ENDAST äta fruktsallad, broccoli eller keso med salladsblad
- Till kvällsmat får jag ENDAST äta två äpplen med kanel och typ dricka te (varför ha energi när man ska lägga sig?)
Jag måste bara säga att DET känns redan alldeles för mycket. Till en början (detta året) ska jag inte äta den där lunchen, utan det börjar gälla nästa år. Om jag dock känner att jag klarar mig utan den vore det kanonbra.
Fortsättning regler:
- En morgonpromenad varje morgon på 1 h
- En kvällspromenad varje kväll på 1 h
- Sittups morgon och kväll, 15*3
- Ett träningspass varje dag
- Jag får ABSOLUT INTE ÄTA efter 18.00
- Om jag är påväg att äta något då jag inte får ska jag gå en promenad
- Jag ska dricka mycket vatten varje dag (åtminstone försöka)
Det som INTE är med i matväg under "regler" får jag INTE äta.
Jag lovar alla er som läser min blogg, att jag ska följa dessa regler. Okej?
Jag lovar er att jag ska följa mina regler.
Om ni har någon bra idé på hur jag ska straffa mig om jag bryter mot mina regler så skriv gärna en kommentar. Även fast jag inte får bryta mot mina regler.
Tycker ni detta verkar bra? Skriv gärna en kommentar eller två..
Jag vill så gärna. Jag vill se förändring. För just nu spyr jag på mig själv.
Det enda jag vill är att jag ska bli smal.
Ska det vara så svårt?
Jag vill.
Och jag ska bevisa att min vilja är stark.
Jag kan, om jag vill.
Smalt ska det vara.
Smalt är fint.
Egentligen vill jag inte äta mat förrän på typ söndag. Det ska jag inte heller göra. Eller vänta! Jag ska inte äta något förrän på nyårsafton, vilket är på måndag. För då måste jag tyvärr äta lite. Sen börjar mina matregler nästa år. 1 januari. Men imorgon börjar mina träningsregler och de övriga reglerna.
Låter det bra?
Det tycker jag.
Nu ska jag bara hålla dem också.
Om jag håller mina regler så tillåter jag mig att blogga varje dag, men om jag bryter dem så får jag inte blogga på en dag. Med andra ord så vet ni när ni ska skälla på mig.
Men jag ska försöka hålla mina regler.
Jag lovar att hålla mina regler.
