10 december
Ny dag, nya tag.
Jag vet hur mat får mig att må. Jag vet också hur jag mår efter att ha avstått från mat. Jag vet hur jag mår efter träning. Slutsats? Minimalt intag av mat och mycket träning.
Perfekt
Mat och träning i veckan, bra?
2 äpplen om dagen + te + vatten.
En promenad + ett träningspass varje dag.
Sen kan man ju hoppas att jag går ner några kilon av det och är ett steg närmare mina 50 kilo på nyår. Det skulle vara underbart. Få känna sig smal och fin.
Inatt la jag mig förresten inte förrän typ halv fyra. Inte alls kul. Och nu har jag fruktansvärt ont i magen. Men jag får inte äta. Inte ens ett äpple just nu. Vill bara krypa ner under mitt täcke och fördriva massa dagar.. Orkar inte. :( Det är svårt att orka se framåt och framförallt vilja se framåt. Varje dag är en kamp och ibland vill jag ge upp den, men alla underbara thinspirationbilder och filmer gör att jag orkar. Underbart.
Panik
I fredags var jag duktig, två äpplen + nötter. I lördags var jag duktig, tre äpplen...tills kvällen kom. Då vill jag inte ens skriva vad jag åt. Men har precis tränat och ska träna snart igen. Plus att jag inte får äta något förutom äpplen fram till fredag. Typ två om dagen. Så går det när jag kränger massa kaloriskit. :( Jag är ledsen.
Julklapp?
Det enda jag vill ha mot jul är en låg siffra på vågen. Och smala ben, smala armar, smalt ansike, smala fingrar, liten midja, platt mage. 49 kilo.
Hur svårt kan det vara? Det gäller bara att äta typ ett äpple om dagen.
Perfekt
Vem kan skriva att tjejerna (eller tjejen? öööh) här ovan är "too skinny?" Det är dem verkligen INTE. De är perfekta.
Panik och ännu mer mat
Innan la jag mig under mitt täcke. Sen släckte jag lampan. Och sen satte jag igång min mp3-spelare och lyssnade på massa låtar. Sen satte jag mig i ett hörn i mitt rum med mitt täcke virat runtomkring mig för att därefter gråta som en barnunge och riva mig så hårt på armen, typ handleden, att jag nu har märken efter det och har sjukt ont. Men det förtjänade jag på något vis.
Nu sitter jag här och äter äpplen. Är inne på mitt andra äpple. Tredje äpplet för dagen.. Dricker mjölk också. Kalorifällan nummer ett.
Dagens matintag (änsålänge, men det ska fan inte bli mer idag): 3 äpplen + två glas mjölk
Kommentar
Postat av: C
Eller kanske att må bra, äta och vara normal!
Att stå emot
Jag är så himla glad att jag kunde stå emot chokladen igår. Ibland är jag så himla svag känns det som, främst under kvällar.. Igår skrek verkligen den där dumma chokladen "KOM OCH ÄT MIG!". Jag var så jättenära att gå och ta den och äta upp den, men jag gjorde inte det och det är jag så himla glad för att jag inte gjorde. Om jag hade gjort det hade jag säkert ätit något mer eftersom jag känt att jag redan syndat. Det är mycket lättare att låta bli om man inte börjar äta.
Att må bra/dåligt, inte äta och vara smal.
Att må dåligt, äta och vara tjock.
Vad väljer man? Det första såklart.
Dagens mat
Frukost: Inget
Lunch: Inget
Kvällsmat: Förhoppningsvis endast två äpplen och te.
Träning: Jag ska försöka ta en powerwalk på ca 60 minuter, även fast jag är trött och förkyld. Men det får bli senare, för nu ska jag åka in till stan!
Uppdatering gårdagens mat
Frukost: Inget
Lunch: Inget
Kvällsmat: Först inget. Men sen åt jag två äpplen + nötter (så himla onödigt och kaloririkt..) Till det drack jag te, och sen mjölk (mjölk är också onödigt och kaloririkt..)
Träning: ca 45 minuter
Helt okej dag. Kunde dock ha skippat nötterna och mjölken.
Att vara smal är att vara vacker
Gårdagen gick åt skogen. Efter att jag åt det onödiga kaloririka strax efter lunchtid besökte jag toaletten och välkomnade upp skiten igen och därefter promenerade och joggade jag en sväng. Men det fick inte mig att må bättre. Att jag sedan skulle få ett sug efter lika kaloririk mat nu och åt för att jag inte kunde stå emot är inte alls kul. Jag är ledsen för att jag inte stod emot. Jag brukar ju vara så duktig?!
Det blir ingen mat för mig fredag, lördag och söndag nu. Så går det när man inte står emot. Det enda jag får stoppa i mig är kaffe, mjöl och te. Om jag så ska svimma eller bara trilla ihop och dö som resultat av det. Det gör jag gärna dessutom.
Jag ska träna två pass imorgon. Och jogga. Ett pass på lördag. Och jogga. Och ett pass på söndag. Och jogga.
Smalt är vackert.
Smalt är äkta skönhet.
Smalt är att vara lyckad.
Hetsätning = toaletten
Hej. Gissa vad jag gör nu? Hetsäter kan man väl kalla det. Har ätit kakor, mackor, knäckemackor, avvocado. Äh. Men innan dess hade jag inte ätit något. Det är så, att har man klarat sig en hel dag, eller en halv dag, och äter något litet (började med avvocadon), då äter man massa. Åtminstone jag. Och jag HATAR det. Så efter att jag tryckt i mig denna feta macka, så ska jag raka vägen till toaletten. Eller, först ska jag dricka ett glas vatten. Sen ska jag ut och springa. Spy tills det inte finns något att spy. Och springa tills benen viker sig. Ja, mat straffar sig. Och det ska jag lära mig. Om jag så ska behöva väga 30 kilo innan mitt hjärta slutar dunka.
Gårdagens mat
Frukost: Inget
Lunch: Inget
Lite senare: Ett äpple och mjölk
Kvällsmat: Mannagrynsgröt
Efter 18.00 (som inte borde ha ätits)
En banan.
Tre (eller två..) äpplen.
En avvocado.
En sked ishavsröra.
Mjölk.
Kaffe.
Träning: ca 3 h.
Borde ha skippat det där sista efter 18.00.. Ångest. Nu är jag trött och måste sova. Hoppas att dagens mat blir bättre.
Förresten så har jag nog inte följt mitt matschema sådär bra. Blir nog bäst att planera för varje dag istället. Imorgon ska jag försöka äta pyttelite.
Matschemat gick sådär idag
Idag har jag förresten misslyckats något otroligt med att följa mitt matschema. Vad ska man säga? Fan. Har fått i mig massa mer kalorier än det där kaffet som jag egentligen endast skulle dricka.
Borde spy och springa nu, men har inte ork.. Jaja.. Det är en ny dag imorgon och då är det endast det där kaffet som gäller för mig.
Varför? För att jag är fet. Och äcklig.
Kommentarer
När man får kommentarer är det lättare att blogga ofta känns det som. Responsen är på något vis viktig.. Tror jag. Eftersom att man inte får den i vardagen, uppskattas den här via bloggen något otroligt. Men man ska inte kommentera för att, man ska kommentera för att man vill..
Men jaja. Känner egentligen inte för att skriva nu.. Tänkte bara skriva ner mina tankar gällande kommentarer.
Dessutom frågade en tjej hur mycket kalorier det är i havregrynsgröt. Jag hittar inte sidan där jag har kollat kaloriinnehåll förut, så ni som vet.. Hur mycket kalorier är det i havregrynsgröt?
Igår kunde jag förresten inte somna, men somnade nog efter lite panik strax efter tre på natten..
Ha det.
Mat- och träningsschema som ska följas till 110%
Måndag:
Mat: 2 koppar kaffe.
Träning: Morgonpromenad & något träningspass.
Tisdag:
Mat: 2 koppar kaffe.
Träning: Morgonpromenad & spinning.
Onsdag:
Mat: En kopp kaffe (möjligtvis gröt istället om jag blir riktigt yr och känner att jag är påväg att svimma)
Träning: Morgonpromenad & spinning.
Torsdag: Gröt på kvällen.
Träning: Morgonpromenad & långpromenad.
Skriver inte mer än så än så länge, då kan det bara bli jobbigt tror jag.. Jag ska klara detta. Jag klarar detta. Annars klarar jag inte livet mer.. Suck.
Någon som vill vara med?
Bara en liten text
Denna text fann jag på en sida. Så jag kopierade den och klistrade in den här. Det var så...bra. Läs, om ni vill.
Men jag undrar om lösningen inte är så uppenbar att vi vägrar se den: det enda som kan hindra självmordsbenägna från att göra allvar av sina planer är värme och kärlek. Det är att övervinna och krossa känslorna av otillräcklighet, svaghet och ensamhet. Det är att öppna upp famnen för de som behöver det.
Hur svårt det än må vara för en person som lever nära en djup deprimerad (eller på annat sätt psykiskt sjuk), så finns det ett ansvar. Antoine de Saint-Exupéry: "Du är ansvarig för det som du har gjort dig fötrogen med".
Ja, det enda som kan rädda självmordsbenägna är att den omedelbara omgivningen öppnar upp och finns till som stöd. Det är inte att under individualismens förtecken vända ryggen till för att man inte orkar ta itu med en besvärlig situation. Det är inte att dumpa en självmordsbenägen partner till förmån för en ny kärlek, för att sedan skylla på vården.
Det där som är så skambelagt att ingen vågar prata om det finns utanför din och min dörr.
Men när lyssnade vi senast om det är någon som inte riktigt vågar knacka på?
Failed
Igår klarade jag mig med en kaffe och ett glas mjölk. Idag klarade jag mig inte lika bra. Drack en kaffe under dagen, sen gick det utför. Bröd, bröd, bröd, majs, saffransbullar.. Med mera. Låt mig dö eller hamna i koma, tack. En sådan här dag ska det inte bli igen. Nu jävlar. Kaffe it is. Ingen mer skitmat. Jag ska ju bli smal. Och fin. Smal och fin... åh.
Denna dag (igår i och för sig, för hon är efter tolv nu ju) har dessutom burit med sig massa tårar. Jag tror inte jag orkar eller vill gå in på det mer i detalj, men det är inget bra. Var är de glada dagarna undrar jag.. Får väl vänta och se. Men hur länge orkar man vänta?
Gårdagens "mat"
Igår fick jag i mig en kaffe (mjölk halva koppen) på eftermiddagen. Samt ett glas mjölk nu för en liten stund sedan. Sen att jag har legat i min säng i stort sätt hela dagen för att jag inte haft några krafter behöver vi inte prata om.. Det är skönt att inte orka ibland.
Jag vet inte om jag ska "äta" likadant imorgon, eller äta gröt typ strax innan 18.00. Jag vet inte. Vi får se. Nu ska jag sova..
Förresten, om vågen inte ljuger har jag gått ner ca 2 kg (1.9 tror jag, men ändå)
